Snygg morsa - byggjobbare - vårruset
Förra veckan kom Simon hem & med en suck sa han att :"Åhhh, jag vet inte hur många gånger jag fått höra av killarna i högstadiet att jag har så snygg morsa!" Visserligen bara småkillar, men visst blir man glad ändå! Och när jag var i stan i tisdags hörde jag hur en man bakom mig sa något, men eftersom jag inte trodde det var till mig lyssnade jag inte så noga. Då klev han fram & upprepade det han sagt. "Oj så gott du luktar!" Resten av dagen gick jag nog omkring med ett litet leende på läpparna, för visst är det härligt att höra komplimanger då & då? Det är för övrigt något vi övar på mycket här hemma just nu, då de har något på skolan som kallas ART. Det går ut på hur man beter sig mot andra & hur man uppför sig. Varje vecka har eleverna fått en ny läxa; att tacka för sig, att be om ursäkt, att lyssna osv. Förra veckans läxa var just kompilmanger, både att ge & ta. Att ge komplimanger är något Simon är duktig på, & vi i hans omgivning får ofta höra hur god mat vi lagar, hur duktiga vi är på olika saker eller hur fina vi är! Han är allt bra go den killen!
Igår träffades vi, jag & Hanna för att fortsätta göra i ordning i vår lokal. Och jag säger som jag alltid har sagt; vi skulle ha öppnat en renoveringsfirma istället för "SPA". Två tjejer i finkläder som målar & snickrar. Ibland med lite annorlunda metoder. För vad sägs om att använda en kloss istället för hammare, eller en sax att klippa tapeter istället för en tapetkniv? Ja, man tager vad man haver som man brukar säga & det är ju inget fel på resultatet & det är ju det som är det viktiga! Eller hur? Och roligt har vi! Igår gjorde vi nästan färdigt vår hemmasnickrade disk & det blir verkligen snyggt! Bara vi kunde få till allt det andra också, för utanför vårt rum ser det rätt trist ut. (läs förskräckligt!) Visst vore det en bra affärsidé? Kanske något för "Äntligen hemma" att ta efter?
Så igår kväll bar det av till Sundsvall & vårruset. Min ambition var ju att springa, men eftersom Olina inte riktigt vill äta annat än min bröstmjölk var jag ju tvungen att ta med mig henne & har man barnvagn måste man springa (gå) i sista startgruppen vilket innebär att det är nästintill omöjligt att avancera. Emellanåt hittade vi dock några luckor & kunde springa några meter. Ibland nere i diket men det var bara roligt tyckte Olina som skrattade mer desto fortare det gick. En trevlig promenad & utflykt fick vi ju iallafall med tillhörande picknic korg. Vi var 7 tjejer/kvinnor från början med det slutade med att vi var 5 som åkte. Mycket gott fick vi med oss i påsen, & underbart väder. Jag kände mig iallafall laddad inför att springa tjejmilen i höst. Inser dock att det inte kommer att gå att springa på under 50 minuter. Bara av det lilla igår fick jag ont i fogarna idag, trots att jag använde bältet. Får hoppas det mesta går över när jag väl slutat amma, för det är jobbigt att ha energin men att sen inte kunna nyttja den fullt ut.
Nä nu ska jag ut i solen en stund innan det är dags att göra något åt att mitt hem inte längre ser ut som ett hem!
Igår träffades vi, jag & Hanna för att fortsätta göra i ordning i vår lokal. Och jag säger som jag alltid har sagt; vi skulle ha öppnat en renoveringsfirma istället för "SPA". Två tjejer i finkläder som målar & snickrar. Ibland med lite annorlunda metoder. För vad sägs om att använda en kloss istället för hammare, eller en sax att klippa tapeter istället för en tapetkniv? Ja, man tager vad man haver som man brukar säga & det är ju inget fel på resultatet & det är ju det som är det viktiga! Eller hur? Och roligt har vi! Igår gjorde vi nästan färdigt vår hemmasnickrade disk & det blir verkligen snyggt! Bara vi kunde få till allt det andra också, för utanför vårt rum ser det rätt trist ut. (läs förskräckligt!) Visst vore det en bra affärsidé? Kanske något för "Äntligen hemma" att ta efter?
Så igår kväll bar det av till Sundsvall & vårruset. Min ambition var ju att springa, men eftersom Olina inte riktigt vill äta annat än min bröstmjölk var jag ju tvungen att ta med mig henne & har man barnvagn måste man springa (gå) i sista startgruppen vilket innebär att det är nästintill omöjligt att avancera. Emellanåt hittade vi dock några luckor & kunde springa några meter. Ibland nere i diket men det var bara roligt tyckte Olina som skrattade mer desto fortare det gick. En trevlig promenad & utflykt fick vi ju iallafall med tillhörande picknic korg. Vi var 7 tjejer/kvinnor från början med det slutade med att vi var 5 som åkte. Mycket gott fick vi med oss i påsen, & underbart väder. Jag kände mig iallafall laddad inför att springa tjejmilen i höst. Inser dock att det inte kommer att gå att springa på under 50 minuter. Bara av det lilla igår fick jag ont i fogarna idag, trots att jag använde bältet. Får hoppas det mesta går över när jag väl slutat amma, för det är jobbigt att ha energin men att sen inte kunna nyttja den fullt ut.
Nä nu ska jag ut i solen en stund innan det är dags att göra något åt att mitt hem inte längre ser ut som ett hem!
Fårrrden!
Som jag skrev tidigare åkte vi till stan i lördags. smsade lite med Johanna & hon visste tydligen inte att vi (Marcus) köpt en amerikanare. Det är ju över ett år sen, men har visst inte berättat allt :-)
Hon undrade vad det var för ett skruttbil som inte hade en radio (det var ju Eurovision Song Contest så hon undrade varför jag inte var hemma & kikade! Så här är den:
Cruisade runt en sväng på stan innan jag & Linda blev less & åkte hem för att natta barnen. Per åkte på att bli chaufför åt Marcus, så de var ute några timmar till. Skönt, för då kunde vi tjejer få sitta hemma i lugn & ro & prata. Det är vi riktigt bra på! Var ett tag sen sist. Oftast är det ju Per & Linda som kommer till oss, förutom att jag åker till Linda mest varje gång jag är i stan. Märktes att det var bra längesen som Marcus var dit, för när vi skulle lägga oss gick han in i fel sovrum :-) Sedan han var där har de bytt sovrum med Tilda, vilket brukar vara "vårat" när vi är där. Inte hade han sett att de gjort om hennes rum heller. Det måste ju vara ett år sen!
Antons bandage fick vi ta bort så fort han visat upp dem för Tilda, precis som jag förutspått!
Så kom morsdag & vädret bjöd på mycket sol. Grillade hemma hos mamma & pappa & jag firade med ett glas rött till maten. Anton hade gjort en grytlapp med hans handavtryck på den ena sidan & ritat på den andra, som jag fick. Väldigt fin & uppskattad present! Min egen mor fick av oss en present i form av ett bidrag till Röda korset, så att någon annan i mamma i världen kan ge sina barn en bättre uppväxt. Hon fick även en trisslott men det var ingen vinst tyvärr. Simon hoppade studsmatta, Anton åkte gräsklippare med morfar & jag njöt av att det fanns många som ville bära runt på Olina så kunde jag själv få sitta ner & njuta av värmen. Sen sparkade Anton fotboll med morbror Rickard. Undrar om han kommer brås på morbror Thomas vad gäller att sparka, man riktigt hör hur hårda tillslag han har på bollen. Simon ville inte vara med, då han vill leka "bolltagen" för sig själv på studsmattan. Hmmm... jag var tvungen att be honom upprepa vad han skulle leka, därför att för mig lät det som något helt annat....
Pappa har nu åkt iväg till Korea, & kommer inte hem förrän på Rickards studentdag. Hoppas du får det roligt lilla pappsen! Visst ja... appropå student... nu gäller det att vara kreativ vad gäller studentpresent.... får se om vi kommer på något speciellt :-) Hade för mig att mamma & pappa skulle köpa en skål som de undrade om vi ville vara med på, men det hade tydligen bara varit en dröm för något sådant hade mamma aldrig frågot om ;-) Jag tänkte jag också, det lät lite osannolikt för att vara sant. Fast vad vet man, nu kanske jag bara lurar dig Rickard! .-)
Idag ska jag fortsätta med Simons rum, tror det får bli ljust, ljust grå väggar i hans rum. Möbler tror jag att jag valt färdigt också. Tänkte att Simon kunde få vara med och välja, men än så länge har han inte varit särskilt intresserad av varken det eller att få välja hur det ska se ut. Tacksamt för mig i och för sig. Det enda han har klart för hur han vill ha det är att det ska vara wallies med planeterna & vart sängen ska stå.
Barnen sover fortfarande ( tur de sover på morgonen när de inte somnar på kvällen!) & jag ska nu njuta av en andra kopp kaffe!
Återkommer med bilder från Simons rum & den förvandling som ska ske!
Hon undrade vad det var för ett skruttbil som inte hade en radio (det var ju Eurovision Song Contest så hon undrade varför jag inte var hemma & kikade! Så här är den:
Cruisade runt en sväng på stan innan jag & Linda blev less & åkte hem för att natta barnen. Per åkte på att bli chaufför åt Marcus, så de var ute några timmar till. Skönt, för då kunde vi tjejer få sitta hemma i lugn & ro & prata. Det är vi riktigt bra på! Var ett tag sen sist. Oftast är det ju Per & Linda som kommer till oss, förutom att jag åker till Linda mest varje gång jag är i stan. Märktes att det var bra längesen som Marcus var dit, för när vi skulle lägga oss gick han in i fel sovrum :-) Sedan han var där har de bytt sovrum med Tilda, vilket brukar vara "vårat" när vi är där. Inte hade han sett att de gjort om hennes rum heller. Det måste ju vara ett år sen!
Antons bandage fick vi ta bort så fort han visat upp dem för Tilda, precis som jag förutspått!
Så kom morsdag & vädret bjöd på mycket sol. Grillade hemma hos mamma & pappa & jag firade med ett glas rött till maten. Anton hade gjort en grytlapp med hans handavtryck på den ena sidan & ritat på den andra, som jag fick. Väldigt fin & uppskattad present! Min egen mor fick av oss en present i form av ett bidrag till Röda korset, så att någon annan i mamma i världen kan ge sina barn en bättre uppväxt. Hon fick även en trisslott men det var ingen vinst tyvärr. Simon hoppade studsmatta, Anton åkte gräsklippare med morfar & jag njöt av att det fanns många som ville bära runt på Olina så kunde jag själv få sitta ner & njuta av värmen. Sen sparkade Anton fotboll med morbror Rickard. Undrar om han kommer brås på morbror Thomas vad gäller att sparka, man riktigt hör hur hårda tillslag han har på bollen. Simon ville inte vara med, då han vill leka "bolltagen" för sig själv på studsmattan. Hmmm... jag var tvungen att be honom upprepa vad han skulle leka, därför att för mig lät det som något helt annat....
Pappa har nu åkt iväg till Korea, & kommer inte hem förrän på Rickards studentdag. Hoppas du får det roligt lilla pappsen! Visst ja... appropå student... nu gäller det att vara kreativ vad gäller studentpresent.... får se om vi kommer på något speciellt :-) Hade för mig att mamma & pappa skulle köpa en skål som de undrade om vi ville vara med på, men det hade tydligen bara varit en dröm för något sådant hade mamma aldrig frågot om ;-) Jag tänkte jag också, det lät lite osannolikt för att vara sant. Fast vad vet man, nu kanske jag bara lurar dig Rickard! .-)
Idag ska jag fortsätta med Simons rum, tror det får bli ljust, ljust grå väggar i hans rum. Möbler tror jag att jag valt färdigt också. Tänkte att Simon kunde få vara med och välja, men än så länge har han inte varit särskilt intresserad av varken det eller att få välja hur det ska se ut. Tacksamt för mig i och för sig. Det enda han har klart för hur han vill ha det är att det ska vara wallies med planeterna & vart sängen ska stå.
Barnen sover fortfarande ( tur de sover på morgonen när de inte somnar på kvällen!) & jag ska nu njuta av en andra kopp kaffe!
Återkommer med bilder från Simons rum & den förvandling som ska ske!
VARFÖR???????
.....Är det ord som används allra flitigast hemma hos oss nu. Spelar ingen roll vad man säger till Anton, för allt replikeras med "Varför då?"
För att ta några exempel:
"-Kom & ät nu"
"-Varför"
"Därför att maten är färdig"
-"Varför?"
-"Så att vi ska kunna äta"
-"Varför?"
Nu är det läggdags
-Varför?
För att du ska sova.
-Varför
Därför att du är trött
-Varför?
-Därför att du har lekt hela dagen, & behöver vila så du kan leka imorgon.
-Varför?????
Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men ni förstår nog. Olina har förresten också blivit en liten buse. Hon springer runt i sin lära-gå stol & överallt där hon får tag i något så drar hon. Och pillrar. Gardinerna, skåp, cd-skivorna...ja allt ligger farligt till just nu. Det kunde man ju inte tro om den här lilla rara söta tjejen som bara sitter & skrattar. Men i de lugnaste vatten....eller hur säger man?
Simon är i stan i helgen, & det är väldigt tyst & tomt utan honom. Anton har blivit "friskförklarad", & behöver inte lägga om sina sår något mer. Om inte kirurgen ville att vi skulle tillbaka för att visa upp dem vill säga. Det ser iallafall väldigt bra ut & allt är läkt. Det är bara röda fläckar kvar som behöver smörjas 2 gånger dagligen. Han behöver inget bandage heller, men det gick han inte med på. Han MÅSTE ha bandage säger han, så han får fortsätta någon dag till. Antar att det kanske beror på att vi ska sova hos Tilda, Per & Linda inatt, & han vill visa bandagen för Tilda. Han har ju inte hunnit visa sina omplåstrade fötter för henne än. Och nu blev det kanske ännu viktigare eftersom Tilda har fått en gipsad arm... Då behöver det väl vara lite synd om honom med! Så ikväll kanske det går att ta bort dem ;-)
Nu är det dags att göra sig iordning. Vi ska på fixardag på dagis. Sen bär det av till stan i vår Ford Galaxie. Tänkte skriva premiärtur, men den tog vi ju förra fredagen. Tog oss dock inte så långt innan den inte ville köra oss längre, så jag hoppas den går hela vägen nu!
Trevlig helg!
Stackars lilla Anton!
Just nu är det många inlägg som handlar om vår otur, men det verkar som att det är mycket sånt nu. Idag var vi iväg på den årliga "vårstädningen" på dagis. Anton lekte ute på gården & jag var precis ute & hängde tvätt. Solen sken men det blåste rätt friskt. Såg hur barnen gick mot ytterdörren & en liten stund senare får jag höra ett skrik, Antons skrik! Slänger tvätten & springer, för Anton sitter fast med tummen i ytterdörren! Hela dörren var stängd 6 tummen emellan. Stackars stackars lilla Anton! Det blev korsdrag & dörren blåste igen precis när han skulle gå in. Tur för honom att byförening satt in lite billigare dörrar så det inte var de här riktiga välisolerade dörrarna. Hade det varit en sån hade den klippt av fingret antar jag. nu klarade han sig undan med blånagel & lite svullet & rött. Men i veckan är det vi som åker iväg & införskaffar en sån gasfjäder att sätta upp nästa helg på fixardagen. Nu ska det väl ändå inte kunna bli mer olyckor för honom? Jag menar... tredje gången gillt eller vad säger man?
"Nu kommer kåta grannungarna!"
Höll på att sätta i halsen, när jag hörde vad Simon ropade till Anton häromkvällen. Tur att vi inte har några grannungar, men blev så klart brydd vad han menade. Jag var tvungen att fråga, varpå Simon ser lite generad ut. "Jag sa fel, jag menade gåtan grannungarna." Det var iallafall ett TV-program det handlade om.
Jag skrattade lite för mig själv men så blev det bortglömt. Så i torsdags kväll skulle jag klippa Simon, & vi gjorde det framför TV´n. Då sitter han någorlunda stilla tillräckligt länge... Då kommer programmet igen varpå Simon upprepar för Anton att "nu kommer kåta grannungarna igen". Hmmm... var det verkligen kåta?, undrade jag.
-"Äsch, kåta eller gåta jag vet inte, svarar Simon".
Visade sig dock att det inte var endera. Programmet hette visst "KODNAMN grannungarna". Ja så kan det gå när man inte riktigt hör vad de säger på TV´n & inte hinner med att läsa texten :-)
Jag fick iallafall ett gott skratt ( & något att skriva om på bloggen)
Nä nu sover barnen så nu är det dags att gå ut & jobba en sväng. Får passa på medans man kan!
Olina klappar händerna!
Det började för några dagar sen, & nu gör hon det så ofta hon kan. Samtidigt så gör hon det där gulliga "klickljudet", & skrattar sen sitt nya "tillgjorda skratt". Hon låter som en gnäggande häst ungefär, & när hon hör sig själv skrattar hon ännu mer. Härligt!
I vår kalender för idag står det byte av bandage för Anton, vägning & spädbarnsmassage för Olina samt kalas för Simon. Han ska följa med Anton L direkt efter skolan & kommer inte hem förrän efter middagen. Ett "smart" kalasupplägg. Det är ju trots allt en bit att åka när man bor här i obygden, & då behöver inte hela lördagen gå åt till kalasande.
Nnu är det dags att lyssna på Antons repertoar, han spelar piano för mig & tycker jag ska lyssna nu så det är väl bara att lyssna på den bestämde herren!
I vår kalender för idag står det byte av bandage för Anton, vägning & spädbarnsmassage för Olina samt kalas för Simon. Han ska följa med Anton L direkt efter skolan & kommer inte hem förrän efter middagen. Ett "smart" kalasupplägg. Det är ju trots allt en bit att åka när man bor här i obygden, & då behöver inte hela lördagen gå åt till kalasande.
Nnu är det dags att lyssna på Antons repertoar, han spelar piano för mig & tycker jag ska lyssna nu så det är väl bara att lyssna på den bestämde herren!
Idag är det julafton!
Ja, det var iallafall vad Anton sa när han vaknade imorse & fick se all snö som kommit under natten :-)
Annars har han ju frågat varje morgon i snart en månads tid om det är sommar. "Nä, har jag svarat. Det är ju fortfarande snö kvar". Så överallt där snön tinat bort har han sagt; "där är det sommar mamma, men inte här"
Idag har det varit trav-tippning (& jag är lika säker den här veckan - 7 rätt & miljonutdelning!) & nu är Anton ute & leker med Ulf. Ska ta & skynda mig att sätta på en tvättmaskin ( typiskt, igår tömde jag hela tvättstugan på tvätt & nu måste jag köra 3 maskiner till idag!) sen ska jag ut & trava ved. ´
Annars fördriver vi dagarna med att besöka HC varje dag för omläggning av Antons fötter. Men skönt att vi slapp åka till stan varje dag, vilket de först föreslog. Men det kändes tungt att sitta & åka bil 17 mil varje dag bara för att visa upp såren &få nya bandage. Inte så roligt för barnen att tillbringa 2 timmar om dagen i bil heller. Räcker gott & väl med den halvtimmen som det blir nu. Men så är det när man väljer att bo långt ifrån allt... Anton är iallafall glad över att få titta i "Maries låda" varje dag & få en ny leksak. Så visst kan man kalla det för att det är julafton idag. Simon tycker dock att det är lite orättvist, får se om han kanske kan få något av det Anton tar hem... Å andra sidan var han inte avundsjuk på Antons sår, då var han rätt nöjd att bli utan presenter...
Ja skynda mig var det.... Hoppas snön är borta till imorgon!
Annars har han ju frågat varje morgon i snart en månads tid om det är sommar. "Nä, har jag svarat. Det är ju fortfarande snö kvar". Så överallt där snön tinat bort har han sagt; "där är det sommar mamma, men inte här"
Idag har det varit trav-tippning (& jag är lika säker den här veckan - 7 rätt & miljonutdelning!) & nu är Anton ute & leker med Ulf. Ska ta & skynda mig att sätta på en tvättmaskin ( typiskt, igår tömde jag hela tvättstugan på tvätt & nu måste jag köra 3 maskiner till idag!) sen ska jag ut & trava ved. ´
Annars fördriver vi dagarna med att besöka HC varje dag för omläggning av Antons fötter. Men skönt att vi slapp åka till stan varje dag, vilket de först föreslog. Men det kändes tungt att sitta & åka bil 17 mil varje dag bara för att visa upp såren &få nya bandage. Inte så roligt för barnen att tillbringa 2 timmar om dagen i bil heller. Räcker gott & väl med den halvtimmen som det blir nu. Men så är det när man väljer att bo långt ifrån allt... Anton är iallafall glad över att få titta i "Maries låda" varje dag & få en ny leksak. Så visst kan man kalla det för att det är julafton idag. Simon tycker dock att det är lite orättvist, får se om han kanske kan få något av det Anton tar hem... Å andra sidan var han inte avundsjuk på Antons sår, då var han rätt nöjd att bli utan presenter...
Ja skynda mig var det.... Hoppas snön är borta till imorgon!
Antons fot
Var inte meningen att klockan skulle hinna bli så här mycket, men nu sitter jag här sent (eller tidigt...) iallafall & då kan jag ju lika gärna lägga upp en bild på Antons fot. Vi var ju in på kirurgen i fredags så de fick titta på foten & byta bandage på den. Hade kameran med mig så jag passade på att fota honom & hans fot när bandaget ändå var av. Han verkar inte ha så ont av det hela. I fredags ville han inte gå på den, men idag släppte det när Viktor var hit & de lekte. På eftermiddagen hade han t.o.m stövlar på sig. Får se om han kan ha sina skor på sig imorgon när vi återigen ska göra ett besök på akutkirurgen.
När vi skulle åka in & träffa läkaren igår undrade han om inte ambulansen skulle hämta honom. Ja, det hade förstås varit roligt! Det var ju inte så skoj att åka ambulans när han hade ont men igår hade det ju passat bättre när han var lite mer medveten om vad som hände runt omkring honom.
Läkaren kikade på hans blåsor & konstaterade att de fortfarande var hela & vätsekefyllda. Då undrade Anton om det var kaffe i dem? Haha... ja det är väl inte lätt att förstå. Han hade ju spillt kaffe på fötterna så, då är det väl rätt logiskt att det borde vara kaffe i de vätskefyllda blåsorna!
Det var mycket läkarbesök nu förrseten. Olina var ju på återkoll för sina öron i slutet på april. Eftersom hon rosslade så mycket, & gjort det så länge ville läkaren att vi skulle återkomma om det inte gett med sig inom 2 veckor. Pratade med dem i fredags när vi var på väg in på Antons tid hos kirurgen. hon rosslar ju & hostar fortfarande & de ville att vi skulle komma ner med henne så de fick ta lite prover. Tänkte att det kanske de kunde göra på akuten. Men det gick såklart inte. Vi skulle kunna få en tid på Z-gränd, men där var det telefonkö & vi kom aldrig fram. Så det blev till att åka ner på Kälarne när vi kommit hem från stan... Iallafall kunde de konstatera att sänkan var normal, & det är lite mystiskt med hennes rosslingar. Så nu har vi fått ventoline till henne som hon ska ha nu i helgen. Är hon inte bättre på måndag måste hon ner för vidare utredning. Är hon bra, ska vi fortsätta med ventoline ett par dagar & sen komma ner så läkaren får lyssna på hennes lungor igen. Phu...! Det är ett himla åkande & en väldans massa läkartider... Fick veta att hon är inbokad på öronkliniken den 19. Men har ännu inte fått någon kallelse... Får väl se om den dyker upp till veckan... Däremellan ska väl Anton in ungefär varannan dag för omläggning. Men det får vi väl bättre besked om imorgon antar jag.
Jaja... allting ordnar sig tillslut. Nu ska jag ta & krypa ner hos de andra & sova ett par timmar. Måste upp tidigt för att hinna till stan i tid!
När vi skulle åka in & träffa läkaren igår undrade han om inte ambulansen skulle hämta honom. Ja, det hade förstås varit roligt! Det var ju inte så skoj att åka ambulans när han hade ont men igår hade det ju passat bättre när han var lite mer medveten om vad som hände runt omkring honom.
Läkaren kikade på hans blåsor & konstaterade att de fortfarande var hela & vätsekefyllda. Då undrade Anton om det var kaffe i dem? Haha... ja det är väl inte lätt att förstå. Han hade ju spillt kaffe på fötterna så, då är det väl rätt logiskt att det borde vara kaffe i de vätskefyllda blåsorna!
Det var mycket läkarbesök nu förrseten. Olina var ju på återkoll för sina öron i slutet på april. Eftersom hon rosslade så mycket, & gjort det så länge ville läkaren att vi skulle återkomma om det inte gett med sig inom 2 veckor. Pratade med dem i fredags när vi var på väg in på Antons tid hos kirurgen. hon rosslar ju & hostar fortfarande & de ville att vi skulle komma ner med henne så de fick ta lite prover. Tänkte att det kanske de kunde göra på akuten. Men det gick såklart inte. Vi skulle kunna få en tid på Z-gränd, men där var det telefonkö & vi kom aldrig fram. Så det blev till att åka ner på Kälarne när vi kommit hem från stan... Iallafall kunde de konstatera att sänkan var normal, & det är lite mystiskt med hennes rosslingar. Så nu har vi fått ventoline till henne som hon ska ha nu i helgen. Är hon inte bättre på måndag måste hon ner för vidare utredning. Är hon bra, ska vi fortsätta med ventoline ett par dagar & sen komma ner så läkaren får lyssna på hennes lungor igen. Phu...! Det är ett himla åkande & en väldans massa läkartider... Fick veta att hon är inbokad på öronkliniken den 19. Men har ännu inte fått någon kallelse... Får väl se om den dyker upp till veckan... Däremellan ska väl Anton in ungefär varannan dag för omläggning. Men det får vi väl bättre besked om imorgon antar jag.
Jaja... allting ordnar sig tillslut. Nu ska jag ta & krypa ner hos de andra & sova ett par timmar. Måste upp tidigt för att hinna till stan i tid!
Vilken (oturs)dag!
Här hade jag tänkt uppdatera lite vad som hänt de senaste veckorna; vår tomatplantering, vår helg i Stockholm och mycket annat. Men får nog börja med att berätta om vår gårdag så får vi s hur mycket tid det blir över sen...
Som jag skrev tidigare så fick ju Anton en rejäl fläskläpp för ett tag sen & den har gett med sig. Har inte tänkt så mycket mer på det förrän jag i måndags upptäckte att hans två framtänder blivit bruna/svarta. Ringde tandläkaren & fick en tid igår morse. Vi som har problem att komma iväg i tid till dagis klockan 9 skulle helt plötsligt vara i tid till tandläkren kl 8.15! Det var bara att klä på två sovande barn & lägga dem i bilen, men i tid kom vi! (men det var på minuten också)
Tandläkaren kunde inte göra så mycket mer än att journalföra skadan OM de permanenta tänderna också blivit skadade. Men det är något vi får vänta sisådär 4 år på att se. Ringde iallafall till försäkringsbolaget för att anmäla ett olycksfall.
Åkte sedan iväg till kyrkis & deras årliga avslutning. Dit är vi ju heller aldrig i tid om vi ens tagit oss dit. Igår var vi dock där 45 minuter innan de öppnar så efter att Anton fått lite frukost hjälpte vi till med ballongblåsning & kalaspyntning. Hade det riktigt trevligt, var 58 personer där! Barnen fick titta i "skattkammaren" & prova kronor. De såg ut som kungar & prinsessor allihopa. Alla barnen fick även spela på den stora orgeln - det var populärt!
Efter mat & efterätt i form av glass åkte vi hemåt för att städa. Simon skulla ha med sig Adam hem efter skolan. Han var så glad när han gick på morgonen, för det är inte så ofta det händer att någon följer med efter skolan. Det har alltid varit något som hänt när de bestämt sig för att leka. Tex. någon har blivit sjuk etc. Jag hade lovat att koka jordgubbskräm & de ville ha "Majas fisk" till middag. Innan vi satte igång att städa tänkte jag ta mig en kopp kaffe, Olina sov & Anton lyssnade på musik & dansade. Medans kaffet kokade började jag läsa en tidning vid matbordet, hörde hur perkulatorn brusade & blev färdig. Tänkte bara läsa färdigt artikeln så skulle jag hälla upp kaffet på termos. Hade kokat nästan 8 koppar, för då skulle det räcka ett tag även om jag var själv. Då får jag se hur Anton försöker flytta på perkulatorn för att komma åt CD-spelaren. Hinner bara resa på mig & säga att han inte får röra den innan allt välter & hett kaffe töms ut på golvet där han står! Anton skriker men som tur är är det bara på benen & fötterna det kommit & inte i ansiktet. Springer iväg med honom till duschen & börjar fundera över om jag kanske ska ringa någonstans. Kaffe kan väl inte göra så stor skada när man har kläder på sig? eller? Ska jag ringa mamma & be om råd? Eller sjukvårdsrådgivningen? Hälsocentralens telefontid börjar ju snart också.... Tog ju av Anton strumporna på en gång, vet att man inte ska ta av kläderna men det var något som bara gick av farten. Nu när han står i duschen ser jag ju hur huden börjat fara. Ringer 112 & berättar vad som hänt. Han säger åt mig att fortsätta med duschen & att ambulansen är på väg. De 30 minuter det tar för ambulansen att komma känns långa när Anton gråter. Får inte tag på Marcus som är på väg till jobbet, men dagis svarar & ska ringa till skolan så Simon & Adam kan hoppa av där, de ringer även till Adams mamma. Får tag på mamma som ska försöka få tag på Marcus så kan jag koncentrera mig på Anton istället. Det tar sin lilla stund att komma till stan & sjukhuset, & sjuksköterskan som tar emot oss känns inte vidare trevlig. Hon säger att hon vet ingenting, vet inte alls vart vi ska . Men det ordnar ambulanspersonalen. Vi får ett akutrum med massor av barnleksaker & då har Anton helt plötsligt inte tid att ha ont längre. Det är polismotorcyklar, böcker, bilar & fina bilder på väggarna. Sjuksköterskan som tog emot oss kommer in & berättar att det är akutkirurgen som ska ta hand om oss men de har så fullt upp så det tar nog tid innan de har tid med oss. Låter som om det skulle kunna bli nästa vecka ungefär. Ringer mamma för att be henne åka iväg & köpa nya byxor & kalsonger till Anton. Marcus är på väg in & då kommer även läkaren. Vi har hunnit vara inne på sjukhuset i lite mer än en timme redan. Läkaren undrar när det hände & jag säger att det var strax före 13.30. Han blir nästan upprörd över att det gått så lång tid redan! Förklarar att vi bor ju en bit från stan så bara att vänta på ambulans & ta sig in till sjukhuset tog nog mer än 1,5 h. Han säger inte så mycket mer om det men det märks att det var inte det han tänkte på, utan det var tiden vi fått vänta på sjukhuset som gjort honom irriterad. Han berömmer oss för att vi ställde oss i duschen på en gång & att vi stog där så länge. Säger att det är avgörande när sånt här händer för hur stora skadorna blir, de kan heller inte göra så mycket mer i det här skedet eftersom vi redan kylt så bra. Så vi får avgöra själva om vi vill stanna eller fara hem & återkomma senare i veckan. Vi väljer att fara hem & Anton får nya bandage på fötterna. Mormor & morfar kommer med nya snygga "fotbollskalsonger" & byxor. Min stackars lilla kille. När vi låg där inne på akutrummet bad han mig om ursäkt för att han rört kaffepannan. "Det var inte meningen mamma, jag ville bara lyssna på musik". Åhh lilla gubben!
Får se vad de säger på fredag när vi ska dit på koll igen. Men ett är då säkert och det är att hans nya fina skor kommer inte bli använda på ett tag!
Som om det inte vore nog på denna dag så får vi dessutom problem med bilen på vägen hem! Har precis hämtat upp Simon som fick följa med Adam hem istället. Pojkarna kommer på att de är kissnödiga så vi ska stanna vid vägrenen. Då lägger bilen av. Jag kan absolut ingenting om bilar, men jag tror att det var kamremmet som gått av? Eller nåt i den stilen... Vi får iallafall ringa grannen Ulf som kommer & bogserar oss hem . Tur att det bara var 13 km hem iallafall :-)
Stort tack till honom även för att han gick ner för att låsa vår dörr, något jag struntade i när vi for iväg med ambulansen. Han såg även förödelsen i köket & var så snäll & tog sig tid till att torka upp allt kaffespill! Det var skönt att få komma hem & slippa sånt, utan bara kunna sätta sig i soffan & mysa istället.
Får se om det kommer något gott ur det här. När Anton slog tänderna så slutade han tvärt med napp så det var ju faktiskt rätt positivt!
Vad gäller Simon så är det nu bestämt att Adam kommer på fredag istället, så det är bara att hoppas att de planena inte kullkastas av något oförutsett igen!
Nu ska jag gå & passa upp min son som sitter i soffan & ser på TV.
Återkommer med bilder från Stockholm senare!
Anton med sin nya nalle, "Ambjörn" som han fick i ambulansen
/Sandra
Som jag skrev tidigare så fick ju Anton en rejäl fläskläpp för ett tag sen & den har gett med sig. Har inte tänkt så mycket mer på det förrän jag i måndags upptäckte att hans två framtänder blivit bruna/svarta. Ringde tandläkaren & fick en tid igår morse. Vi som har problem att komma iväg i tid till dagis klockan 9 skulle helt plötsligt vara i tid till tandläkren kl 8.15! Det var bara att klä på två sovande barn & lägga dem i bilen, men i tid kom vi! (men det var på minuten också)
Tandläkaren kunde inte göra så mycket mer än att journalföra skadan OM de permanenta tänderna också blivit skadade. Men det är något vi får vänta sisådär 4 år på att se. Ringde iallafall till försäkringsbolaget för att anmäla ett olycksfall.
Åkte sedan iväg till kyrkis & deras årliga avslutning. Dit är vi ju heller aldrig i tid om vi ens tagit oss dit. Igår var vi dock där 45 minuter innan de öppnar så efter att Anton fått lite frukost hjälpte vi till med ballongblåsning & kalaspyntning. Hade det riktigt trevligt, var 58 personer där! Barnen fick titta i "skattkammaren" & prova kronor. De såg ut som kungar & prinsessor allihopa. Alla barnen fick även spela på den stora orgeln - det var populärt!
Efter mat & efterätt i form av glass åkte vi hemåt för att städa. Simon skulla ha med sig Adam hem efter skolan. Han var så glad när han gick på morgonen, för det är inte så ofta det händer att någon följer med efter skolan. Det har alltid varit något som hänt när de bestämt sig för att leka. Tex. någon har blivit sjuk etc. Jag hade lovat att koka jordgubbskräm & de ville ha "Majas fisk" till middag. Innan vi satte igång att städa tänkte jag ta mig en kopp kaffe, Olina sov & Anton lyssnade på musik & dansade. Medans kaffet kokade började jag läsa en tidning vid matbordet, hörde hur perkulatorn brusade & blev färdig. Tänkte bara läsa färdigt artikeln så skulle jag hälla upp kaffet på termos. Hade kokat nästan 8 koppar, för då skulle det räcka ett tag även om jag var själv. Då får jag se hur Anton försöker flytta på perkulatorn för att komma åt CD-spelaren. Hinner bara resa på mig & säga att han inte får röra den innan allt välter & hett kaffe töms ut på golvet där han står! Anton skriker men som tur är är det bara på benen & fötterna det kommit & inte i ansiktet. Springer iväg med honom till duschen & börjar fundera över om jag kanske ska ringa någonstans. Kaffe kan väl inte göra så stor skada när man har kläder på sig? eller? Ska jag ringa mamma & be om råd? Eller sjukvårdsrådgivningen? Hälsocentralens telefontid börjar ju snart också.... Tog ju av Anton strumporna på en gång, vet att man inte ska ta av kläderna men det var något som bara gick av farten. Nu när han står i duschen ser jag ju hur huden börjat fara. Ringer 112 & berättar vad som hänt. Han säger åt mig att fortsätta med duschen & att ambulansen är på väg. De 30 minuter det tar för ambulansen att komma känns långa när Anton gråter. Får inte tag på Marcus som är på väg till jobbet, men dagis svarar & ska ringa till skolan så Simon & Adam kan hoppa av där, de ringer även till Adams mamma. Får tag på mamma som ska försöka få tag på Marcus så kan jag koncentrera mig på Anton istället. Det tar sin lilla stund att komma till stan & sjukhuset, & sjuksköterskan som tar emot oss känns inte vidare trevlig. Hon säger att hon vet ingenting, vet inte alls vart vi ska . Men det ordnar ambulanspersonalen. Vi får ett akutrum med massor av barnleksaker & då har Anton helt plötsligt inte tid att ha ont längre. Det är polismotorcyklar, böcker, bilar & fina bilder på väggarna. Sjuksköterskan som tog emot oss kommer in & berättar att det är akutkirurgen som ska ta hand om oss men de har så fullt upp så det tar nog tid innan de har tid med oss. Låter som om det skulle kunna bli nästa vecka ungefär. Ringer mamma för att be henne åka iväg & köpa nya byxor & kalsonger till Anton. Marcus är på väg in & då kommer även läkaren. Vi har hunnit vara inne på sjukhuset i lite mer än en timme redan. Läkaren undrar när det hände & jag säger att det var strax före 13.30. Han blir nästan upprörd över att det gått så lång tid redan! Förklarar att vi bor ju en bit från stan så bara att vänta på ambulans & ta sig in till sjukhuset tog nog mer än 1,5 h. Han säger inte så mycket mer om det men det märks att det var inte det han tänkte på, utan det var tiden vi fått vänta på sjukhuset som gjort honom irriterad. Han berömmer oss för att vi ställde oss i duschen på en gång & att vi stog där så länge. Säger att det är avgörande när sånt här händer för hur stora skadorna blir, de kan heller inte göra så mycket mer i det här skedet eftersom vi redan kylt så bra. Så vi får avgöra själva om vi vill stanna eller fara hem & återkomma senare i veckan. Vi väljer att fara hem & Anton får nya bandage på fötterna. Mormor & morfar kommer med nya snygga "fotbollskalsonger" & byxor. Min stackars lilla kille. När vi låg där inne på akutrummet bad han mig om ursäkt för att han rört kaffepannan. "Det var inte meningen mamma, jag ville bara lyssna på musik". Åhh lilla gubben!
Får se vad de säger på fredag när vi ska dit på koll igen. Men ett är då säkert och det är att hans nya fina skor kommer inte bli använda på ett tag!
Som om det inte vore nog på denna dag så får vi dessutom problem med bilen på vägen hem! Har precis hämtat upp Simon som fick följa med Adam hem istället. Pojkarna kommer på att de är kissnödiga så vi ska stanna vid vägrenen. Då lägger bilen av. Jag kan absolut ingenting om bilar, men jag tror att det var kamremmet som gått av? Eller nåt i den stilen... Vi får iallafall ringa grannen Ulf som kommer & bogserar oss hem . Tur att det bara var 13 km hem iallafall :-)
Stort tack till honom även för att han gick ner för att låsa vår dörr, något jag struntade i när vi for iväg med ambulansen. Han såg även förödelsen i köket & var så snäll & tog sig tid till att torka upp allt kaffespill! Det var skönt att få komma hem & slippa sånt, utan bara kunna sätta sig i soffan & mysa istället.
Får se om det kommer något gott ur det här. När Anton slog tänderna så slutade han tvärt med napp så det var ju faktiskt rätt positivt!
Vad gäller Simon så är det nu bestämt att Adam kommer på fredag istället, så det är bara att hoppas att de planena inte kullkastas av något oförutsett igen!
Nu ska jag gå & passa upp min son som sitter i soffan & ser på TV.
Återkommer med bilder från Stockholm senare!
Anton med sin nya nalle, "Ambjörn" som han fick i ambulansen
/Sandra
