Livet i Svedjelandet

Förra veckan kom Simon hem & med en suck sa han att :"Åhhh, jag vet inte hur många gånger jag fått höra av killarna i högstadiet att jag har så snygg morsa!" Visserligen bara småkillar, men visst blir man glad ändå! Och när jag var i stan i tisdags hörde jag hur en man bakom mig sa något, men eftersom jag inte trodde det var till mig lyssnade jag inte så noga. Då  klev han fram & upprepade det han sagt. "Oj så gott du luktar!" Resten av dagen gick jag nog omkring med ett litet leende på läpparna, för visst är det härligt att höra komplimanger då & då? Det är för övrigt något vi övar på mycket här hemma just nu, då de har något på skolan som kallas ART. Det går ut på hur man beter sig mot andra & hur man uppför sig. Varje vecka har eleverna fått en ny läxa; att tacka för sig, att be om ursäkt, att lyssna osv. Förra veckans läxa var just kompilmanger, både att ge & ta. Att ge komplimanger är något Simon är duktig på, & vi i hans omgivning får ofta höra hur god mat vi lagar, hur duktiga vi är på olika saker eller hur fina vi är! Han är allt bra go den killen!

Igår träffades vi, jag & Hanna för att fortsätta göra i ordning i vår lokal. Och jag säger som jag alltid har sagt; vi skulle ha öppnat en renoveringsfirma istället för "SPA". Två tjejer i finkläder som målar & snickrar. Ibland med lite annorlunda metoder. För vad sägs om att använda en kloss istället för hammare, eller en sax att klippa tapeter istället för en tapetkniv? Ja, man tager vad man haver som man brukar säga & det är ju inget fel på resultatet & det är ju det som är det viktiga! Eller hur? Och roligt har vi! Igår gjorde vi nästan färdigt vår hemmasnickrade disk & det blir verkligen snyggt! Bara vi kunde få till allt det andra också, för utanför vårt rum ser det rätt trist ut. (läs förskräckligt!) Visst vore det en bra affärsidé? Kanske något för "Äntligen hemma" att ta efter?

Så igår kväll bar det av till Sundsvall & vårruset. Min ambition var ju att springa, men eftersom Olina inte riktigt vill äta annat än min bröstmjölk var jag ju tvungen att ta med mig henne & har man barnvagn måste man springa (gå) i sista startgruppen vilket innebär att det är nästintill omöjligt att avancera. Emellanåt hittade vi dock några luckor & kunde springa några meter. Ibland nere i diket men det var bara roligt tyckte Olina som skrattade mer desto fortare det gick. En trevlig promenad & utflykt fick vi ju iallafall med tillhörande picknic korg. Vi var 7 tjejer/kvinnor från början med det slutade med att vi var 5 som åkte. Mycket gott fick vi med oss i påsen, & underbart väder. Jag kände mig iallafall laddad inför att springa tjejmilen i höst. Inser dock att det inte kommer att gå att springa på under 50 minuter. Bara av det lilla igår fick jag ont i fogarna idag, trots att jag använde bältet. Får hoppas det mesta går över när jag väl slutat amma, för det är jobbigt att ha energin men att sen inte kunna nyttja den fullt ut.

Nä nu ska jag ut i solen en stund innan det är dags att göra något åt att mitt hem inte längre ser ut som ett hem!