Fläskläpp & äckliga sjuka män!
Innan vi kom iväg hem från dagis hade läppen svullnat på ordentligt & han hade en läpp som säkert var 3 gånger så stor som den ska vara! Det såg så roligt ut & han var så gullig när han försökte prata. Inget man kanske ska skratta åt, men när det ändå inte var något mer allvarligt än en fläskläpp gick det nästan inte att hålla sig :-)
Men usch vad hemskt det är när de slår sig. Man vill kunna skydda dem från allt men det går ju inte! Och på sätt & vis är det kanske bra att få sig små törnar ibland, så man blir lite "härdad".
Något annat som jag funderat mycket på under den gångna veckan är lilla Engla & hennes familj. Finns väl knappast någon som inte kunnat bli berörd över hennes öde. Man blir så illa till mods!
Har också tänkt mycket på en händelse som hände mig när jag var 10 år. Jag skulle åka till stan för att möta upp pappa. Bara några dagar senare skulle jag fylla år & därför skulle jag få välja ut en cykel som present. En med bockstyre! När jag står vid busshållsplatsen & väntar på att bussen ska komma, ser jag en röd bil, lite av sportbilsstuket, komma. Det är en man i kanske 25-års åldern som kör & stannar. Jag antar att han vill fråga om något för han vevar ner rutan. Då vill han att jag ska åka med honom! Jag svarar att jag ska åka med bussen. Han frågar vad det kostar & jag svarar. Han lockar med att de pengarna kan jag ju tjäna om jag åker med honom istället, & tänk vad mycket godis jag kan köpa för dem! Visst är det lockande, men någonstans i bakhuvudet ringer ändå varningsklockorna. Man får inte åka med en främling. Och när han dessutom lockar & tjatar så känns det ännu mer i hela kroppen att det är något som inte står rätt till. Han säger att det kommer också gå mycket fortare för mig att ta mig till stan än om jag ska åka med bussen. Det gör mig ju inget att det tar tid, för jag ska ju ändå träffa pappa när bussen kommer in. Fast samtidigt börjar jag ju tänka på att jag skulle ju faktiskt hinna springa ner på Kärnan & köpa en godispåse isåfall. Men tänker också att om jag inte gör av med de pengar jag fått till bussen, så vill nog pappa ha tillbaka dem. Och isåfall blir det ju ändå ingen godispåse. Det hela känns ganska obehagligt, & jag kommer till slut på att säga att mina kompisar ska åka med bussen & att de redan sitter på. Just då kommer bussen & han frågar en sista gång. Eftersom jag ser bussen vänder jag mig bara bort & väntar på den istället & mannen kör tillslut därifrån. Vad hade hänt annars? Tror knappast att han bara skulle ha gett mig skjuts in till stan, en normal man skulle väl aldrig komma på tanken att skjutsa en 10-årig flicka som han inte känner. Och om hon säger nej, så lockar man väl inte med pengar & godis? Kommer aldrig att få svar på den frågan, men kanske hade jag gått samma öde till mötes som lilla Engla. Det är obehagligt att tänka på, & man ser att man kan inte skydda sina barn från allt. Man vet aldrig vad det är för sjuka människor som kommer i ens väg!
Det som jag också tänkt mycket på, är att jag tyckte nästan att det var ännu mer obehagligt än själva händelsen att berätta för mamma & pappa. Men varför tänker man så? Har kommit fram till att antagligen förstog man att de skulle bli oroliga & rädda. Och det är inte bara föräldrar som vill skydda sina barn, som barn vill man ju skydda sina föräldrar också.
Nu är det dags att tippa trav, så nu får jag släppa tankarna på obehagliga saker & ännu en gång tro på 7 rätt!
Trevlig helg!
/Sandra
Olina har fått sina första tänder
Förra onsdagen upptäckte Simon att två små gryn börjat kika fram i Olinas underkäke. Han var så lycklig & alldeles till sig över att "lillasyster äntligen fått sina första tänder". Han sprang omkring som i ett lyckorus & pratade bara om det i säkert 30 min. Upprepade flera gånger för Olina " Åh lilla gumman, tänk att du har fått tänder nu." Gulligt :-)
De har växt på bra för var dag som gått & nu ser man dom helt klart & tydligt. Så igår frågade jag Anton om han sett att lillasyster fått tänder. "- Men mamma, vem har hon fått dom av? Av tandläkaren kanske?"
Ja, barn är kloka! Det är väl helt riktigt tänkt, vaddå fått???? Då måste man ju ha fått dom från någon!
Mer gulligt prat kom idag då han såg på kattspåren på baksidan. Först konstaterade han att det nog måste vara kattspår. Eller varg kanske... eller kanske lejon???? Eller är det kanske älgspår mamma? Nä, det är nog katten som gått där, svarade jag då. "Men hur kan du veta det då?!" Ja, hur kan jag veta det? Kanske för att det är lite skillnad på kattspår & älgspår.... ;-)
Ikväll har Anton kissat ute i snön. Simon behövde gå på toaletten men den var redan upptagen av Marcus så då kom Simon på att han var nog tvungen att springa ut för det blev akut. Det tyckte Anton var väldigt spännande & han ville också prova. Sen ville han promt ha med mig ut för att jag skulle kika på vart han hade kissat. Väldigt intressant ;-) Hann bli 2 turer till ut på kvällen.... Hmmm... tur att vi inte bor inne i ett bostadsområde kanske ;-) Får nog vänja han av med det där. Eller så kanske försöka få till lill-toan lite kvickt... Men det ser rätt roligt ut må jag säga!
/Sandra
Grattis älskling & hemma igen!
Första dygnet trodde jag att jag skulle dö av längtan efter barnen, fick nästan lite panik över att vi lämnat dem hemma. Men vi visste ju att de var i trygga händer & att vi allihopa antagligen behövde det här. Så efter att jag fått sms-svar från både mamma & Linda om att allt var OK hemma så kunde vi slappna av lite mer & bara njuta över att vara barnfria & lediga.
Startade torsdagsmorgonen med att bege oss till tåget i Bräcke för vidare färd mot Stockholm. Strosade omkring & mötte upp Valerie för en lunch. Hon visade oss ett ställe som jag många gånger gått förbi & tänkt att där ser det gott ut. Och det var det! Var nog bästa maten under hela resan! Så nu har jag ett nytt favorit-tillhåll när jag kommer till Sthlm för att äta lunch! Tack för det!
Njöt av ett glas champagne för futtiga 19 kronor när båten lämnade hamn. Kändes otroligt lyxigt!
Tallin blev jag inte särskilt imponerad av, men vårt hotell var fint. När vi väl lyckades hitta fram vill säga... Kan väl inte säga att vi gjorde allt för att verkligen hitta & ingen karta hade vi heller tagit med oss eller ens kollat upp vart vi skulle förrän vi lämnat båten & börjat gå så vi fick väl skylla oss själva. Men efter lite strosande i Gamla stan, en latte med baguette & senare även en lunch i magen begav vi oss vidare för att se vart vi skulle övernatta. Efter lite letande hittade vi så tillslut hotellet - vid hamnen!
Kröp i morgonrockarna & spenderade resten av dagen i poolerna & i bastuvärlden.Olina charmade som vanligt de flesta & många kom fram & pratade med henne när vi låg i poolbaren med goda glassdrinkar. Sen somnade vi allihopa utslagna på hotellrummet så middagen blev sen. Inte förrän 22 började vi leta efter någonstans att äta!
Träffade ett trevligt par från Sthlm på båten hem som vi pratade med ända fram till 3.30! Och jag som hade sett fram emot att få gå & lägga mig redan vid 23 ;-)
När vi klev iland blev vi hämtade av brorsan som tog oss med så vi fick se deras nya hus. Jättefint & mysigt! Finaste huset på gatan, ja det hade dom! Kan tänka mig att mina barn uppskattar att få besöka morbror & hans bakgård när vi kommer i maj ;-) (eller så är det bara jag som är barnsligt förtjust i att bada...) Fast antar att det knappast är så varmt att det går att bada i en utomhuspool den tiden...
Anton fick vara hemma från dagis idag & vi hade det mysigt. Bakade tårtbotten & gjorde tårta till Marcus. Har också insett att jag antagligen fått MDD eller vad det nu hette. "Landstigningsyrsel" kallas det också för. Känns fortfarande som om jag sitter på båten, lite läskigt men går tydligen över av sig själv inom ett par veckor(!!!) Men jag hoppas det är borta redan till imorgon för det är rätt obehagligt & jag ska till stan imorgon så jag vill inte känna så här när jag ska köra bil...
Bilder får komma imorgon för nu ska jag sova! Förresten Tack till alla er som gjorde det möjligt för oss att åka - det var härligt att få komma iväg en sväng! (Kan ju alltid hoppas att Marcus överraskar mig någon gång med en resa till en storstad, så får ni väl ställa upp då med ;-) )
/Sandra
So long....
Pappa skrattar åt min packning, men än så länge har jag fått plats med allt i 1 enda väska! Fast då är inte necessären i än... jag hoppas den får plats! Finns inte mycket plats kvar för shopping, men Olinas blöjor tar ju upp en del av väskan & de kommer ju användas så kanske får vi i en del... Har lovat Simon att han ska få någonting. Erbjöd ett par kalsonger & ett par strumpor :-) Då sa han bara att "jag blir glad över det också Sandra!" :-)
Allt som bara kan gå fel hela veckan har gått fel. Så nu hoppas jag bara att turen vänt. Annars lär väl tåget vara försenat, båten sjunka eller så missar vi helt enkelt alltihopa på grund av all denna snö som faller! (Vart är våren?!?)
Just ja, för er som inte vet: Vi ska till Tallin & bo på SPA-hotell!
Så håll tummarna för att vår otur har vänt! För nu ska jag slappa & bara ta det lugnt & mysa. Kommer sakna barnen massor men det kan kanske behövas :-)
Kram på er alla!
2 små lappar i ett kuvert
Nä nu är det bäst jag sätter fart. Ska till ÖStersund i dag, & ett besök på banken är givet! Ett möte & sen lunchdejt med Linda. Ska bli roligt! Sen måste jag försöka hitta stövlar & galonhandskar. Mina stackars barn har bara trasiga eller för små vårkläder! Haha, jag kanske inte ska klaga över att de är ute på så lite på dagis. Nu är det ju rätt praktiskt, så hinner ingen märkar att jag fortfarande inte hunnit handla kläder till mina barn ;-)
/Sandra
Dagens (eller kanske årets) mest korkade sak
Ja vad är det då jag gjort? Håll i er;
JAG HAR ELDAT UPP 1000 KRONOR! Jo det är verkligen sant, & absolut inte ett försenat aprilskämt heller .Tyvärr. Så sorry Ulf, du som pratat om att du alltid velat göra det, jag hann före!
Hur gick då det här till? Jo, jag hade 2 st 500 lappar, som i väntan på att hamna i plånboken, hade blivit lagda i min jackficka. Så städade jag bilen idag men hade ingen skräppåse. Så alla bensinkvitton & parkeringsbiljetter hamnade i min ficka tills jag gick in. Då slängde jag allt jag hade i fickorna i vedpannan. Alldeles nyss skulle Marcus tända upp & när det börjat brinna säger han; "Vad är det här då?" & petar ut 2st 500-lappar som brinner för fullt!
Jaja, så kan det gå! Nu vet ni hur mycket pengar jag har, som till & med använder de som eldtänne!!!
April & förkylda!
Om det är någon som saknat mig så beror det på att vi allihopa har legat förkylda, & haft påsklov! Har äntligen fått lite ork till att skriva lite...Orkar inte skriva om allt vi gjort utan lägger upp lite bilder så kan ni se istället :-)
Fiske....Barnen fick påskägg av farmor, lek vid spisen, hmm ...kurragömma, skoter & kälkåkning & mera fiske....
...en tur till Paradisbadet, 3-årskalas & ännu mer fiske!
Marcus blev ledig i 2 hela veckor - underbart! Han tog ledigt i påsk, & sen blev det ofrivilligt med 3 dagars sjukdom. Men ganska härligt tyckte jag som fick hjälp med barnen & det är så skönt att vara två på kvällarna. Bara sitta i soffan & slappa någon timme innan det är läggdags & veta att man inte MÅSTE kliva upp direkt man vaknar. Vilket vi otroligt nog gjort ändå. Lagt oss tidigt, & klivit upp redan vid 7-7.30. Den enda dagen jag tog en sovmorgon var i söndasg då jag sov till 8.20. Tog det lugnt, kokade kaffe & njöt av att vara ensammen tillsammans med Olina uppe tills jag skulle fota henne med Marcus mobil & det står att man ska vrida fram klockan! Det hade jag alldeles glömt bort! Så innan jag fått upp alla & vi ätit frukost 6 diskat var klockan helt plötsligt 11.30!!!
Olina har fått öroninflammation- IGEN! Det är alltså hennes 3:e på lika många månader, vilket gör att hon klassas som "öronbarn". Så nu är en remiss skickad till sjukhuset för utredning. Stackarn! Fast helt otroligt så är hon ändå en liten solstråle! Hon ler så fort man bara tittar på henne. Var på återbesök på ortopeden förra veckan & läkaren där sa; Är hon fortfarande alltid så här glad?" & berättade om henne för andra sköterskor & läkare som gick förbi hur glad hon är & att han nog aldrig träffat en gladare bebis :-) Då blir även hennes mamma lite extra glad :-)
Är ny månad nu också & i förrgår var det första april. Någon som blev lurad? Orkade inte ens tänka på ett skämt, men det spelar ingen roll för mina skämt brukar alltid sluta med att det blir; "-tiita en räv!" Sitter nog i från barnsben då mamma lurade mig rejält. Det var första april & hon sa att det var en räv på vår tomt. Jag kunde inte se den från övervåningen så jag skulle skynda mig att springa ner för att hinna se den. Föll i trappen & tumlade ner de sista stegen innan jag fort kom på fötter & trotsade att det gjorde ont för att hinna få en skymt. Tror mig minnas att jag var lite extra förtjust i rävar på den här tiden efter ett tidningsurklipp på en övergiven silverrävsunge. I vilket fall som helst såg jag ingen räv, & det tog nog ett bra tag för mig att förstå att det faktiskt heller aldrig varit någon räv där... Lite snopet att både missa en räv & dessutom ramla & slå sig i trappen... :-) Mamma brukar vara duktig på att hitta på skämt, & hon hade lurat många på jobbet med att anticimex utförde saneringsarbeten på toaletterna så att man var tvungen att gå till en annan avdelning för sina behov istället. Ja, den hade jag nog också gått på :-)
Kom däremot på ett rätt bra första-april skämt IDAG. Men det ska jag behålla för mig själv tills nästa år ;-) Ifjol fick jag till det & vi lurade mamma & pappa & även Per, att vi väntade tvillingar. Men mamma & pappa blev så glada att jag faktiskt nästan önskade att det inte vore ett skämt! (idag är jag bara glad att det var på skoj kan jag tillägga!) Per blev nog rätt chockad vill jag minnas & hans tanke hade nog mest varit i stil med "shit, stackars er!" haha....
Tyvärr får ju mitt träningsprogram stryka lite på foten med tanke på förkylningen. Får nog satsa på att bara kunna jogga runt tjejmilen. Känns som långt borta att man ska kunna springa på tid... Kanske blir året därpå istället. Benitha ringde & undrade om jag hade lust att springa med henne idag, trist att det inte gick! Är skoj att ha någon att träna med.
Bara en vecka kvar nu, så ska jag överraska Marcus med en weekend bara för oss själva! (Hoppas han inte läser nu, men det tvivlar jag på!) Nåja Olina ska oxå med men hon är ju som bekant väldigt lugn av sig så det blir nog bara mysigt. Är inte alltför ofta vi gör något bara vi två & det behövs! Äta gott, & bara ta det lugnt. Inte behöva springa efter barn eller städa eller ha något annat hängande över sig... Ska bli underbart! Bara vi inte gör som sist vi hade en barnfri helg, då vi SOV hela helgen! Men nu händer det ju lite mer så nu kan vi nog inte sova bort HELA tiden iallafall :-)
På tal om saker att göra... idag har elektrikern varit här (hmm kanske jag inte skulle ha sagt för då blir det ju lite mer press på att vi måste göra färdigt nu ;-) Är iallafall peppad till att verkligen få till hallen. Har ju sagt att bara elektrikern varit här så... ja nu måste det göras i vilket fall... Har gjort en lång lista över "måste-göra-saker" & en del har redan blivit strukna. Känns otroligt skönt att se hur listan krymper.Vore ännu roligare om allt på listan blev färdigt i sommar :-) T.ex. tilläggsisolera färdigt, panela färdigt, ny balkong, stor fin altan, trevlig trädgård, carport... ja & så resten av huset förstås :-) Hmm är det realistiskt att det blir gjort tror ni? Ja det tror jag... men inte i år!:Om vi inte tar hjälp av snickare förstås men det gör vi ju helst inte då det aldrig blir som man själv vill ha det då... Dessutom är det roligt att ha gjort allting själv. (nästan iallafall) Men först och främst ska vi nog göra färdigt där vi påbörjat & sen är det nog läge för sandlåda & gungställning! Helst även en liten lekstuga alá stora huset i miniatyr :-) Är ju lite trist om barnen hinner bli stora innan de får sånt...
Måste dessutom berätta vad Anton sa idag; "stackars Ulf, han har ingen rutschkana..." haha... ja det är väl synd... Fast det kanske var en pik om att han ville ha en. JAG vill iallafall ha en :-) HIttade ju en i höstas på blocket för 2500. Problemet var att man nog behövde en lastbil för att få hem den... var rätt stor & hade 2 "bucklor". Hade suttit perfekt i vår slänt upp mot skogen!
Nä, nu ska jag försöka kurera mig lite, så jag blir frisk någon gång. Inte roligt att vara sjuk! Marcus sa ju tidigare i veckan att jag hade supergener eftersom jag aldrig är sjuk... så får man inte säga! Sa ju det själv i fjol & ett dygn senare låg jag i influensan... Så vad ni än gör; säg aldrig till mig att jag aldrig blir sjuk för det är nog den utlösande faktorn!
På återseende!
/Sandra
