Mamma - du är pimpressan
Det var vad Anton sa till mig nu & då blir man så glad & smälter :-) Han säger även till Olina att hon är "lilla pimpressan" Tror då naturligtvis att han ska säga att Marcus är prinsen, eller möjligtvis kungen men där tog jag fel för pappa är såklart.... håll i er nu för jag tror att det är fler än jag som skrattar.... pappa är HUNDEN! hahaha ja....det kanske var bra det med men själv titulerar jag mig hellre som "pimpressa" :-)
Strax efteråt frågar han mig varför jag är så ful? Va? Nä.... tycker han det? Vad menar du? frågar jag. Varför är du så ful om fingrarna? undrar han då & syftar på mina blåbärsrensande fingrar. Phu... då kan jag andas ut igen :-)
Strax efteråt frågar han mig varför jag är så ful? Va? Nä.... tycker han det? Vad menar du? frågar jag. Varför är du så ful om fingrarna? undrar han då & syftar på mina blåbärsrensande fingrar. Phu... då kan jag andas ut igen :-)
Fler tidiga morgonar - öroninflammation x 2
Anledningen till att Anton klev upp så tidigt förra veckan visade sig vara en dubbelsidig öroninflammation, med spräckt trumhinna på vänster sida. Inte konstigt att han inte kunde sova ordentligt då... Men man börjar ju undra vad det är med mina barn & öroninflammationer - har de inte mer ont? Vet ju hur Simon skrikit som om det vore hans sista stund när han haft öroninflammation, och nog kan jag tycka att öronvärk gör förbaskat ont (& då har jag inte ens haft öroninflammation, utan bara öronvärk) Har de en super duper hög smärtröskel undrar man ju?
Iallafall fick Anton peniciilin & tog sista dosen i måndags. Så igår natt släckte jag lampan 23.30, vid 00.00 hör jag att Anton börjar vakna men ligger kvar i sängen för att se om han somnar om. Han pratar i sömnen en massa & jag ligger kvar fram till 00.30 innan jag kliver upp & går in till honom. Han är visst kissnödig, & vi skyndar oss på toaletten. Sen vill han sova hos oss så vi kryper ner i sängen. Väl där snurrar han runt som en galning, lägger sig ovanför mig (?!) tryckt upp mot väggen, pratar fortfarande i sömnen, skruvar på sig & tycker det är trångt. Vrider på sig & hamnar nästan utanför sängen för att helt plötsligt ligga som pippi. Med fötterna på kudden & huvudet under täcket. Då blir han arg & skriker; Jag ser ingenting! Tänd lampan mamma! Vänder på honom så han ligger "rätt". Han somnar om men pratar hela natten i sömnen; "Det är inget bra det här mamma - det blir inget bra", Oliver hoppade på mitt ben idag mamma - varför gjorde han så? OSv osv. Klockan 3 vaknar han igen & vill gå & kissa. Det är bara att kliva upp, funderade en stund på att väcka Marcus istället, men det kändes dumt eftersom han ska upp klockan 4. Somnar om, men vaknar av Marcus väckarklocka. Då vaknar Olina och vill ha välling... Marcus fixar en flaska så jag kan ligga kvar & somnar om. Men klockan 4.52 är de båda så vakna att de vill kliva upp. Bäddar framför TV´n istället men de vill inte se Tv, utan leka istället. Känner på Anton att han är varm & strax därefter börjar han klaga över öronvärk igen.
Jag är förvånansvärt pigg & sätter igång med att rensa bären som Marcus & barnen var ute & plockade på onsdagseftermiddagen. Anton har visserligen plockat fler svampar än bär med bärplockaren & Simon har fulla sin plockare med ris & löv, (varav en del skulle sparas!) men det går rätt fort ändå. Men jag erkänner att jag hellre plockar än rensar. Resterande bär tror jag att jag ska plocka rensade & klara, för endast 20 kronor litern ;-)
Olina somnar sittandes på golvet mitt i leken när klockan är 7.45. klockan 8.30 somnar Anton & jag börjar känna mig rätt sliten så jag kryper också upp i soffan. Hinner precis somna till när Olina vaknar igen. Så det blev ingen sömn för mig - det känns när kvällen kommer kan jag lova!
Får tid hos doktorn & där konstateras en ny öroninflammation alt. att den första inte läkt då trumhinnan fortfarande är perforerad. Passar på att fråga läkaren om min näsa som Anton råkade skalla för snart 2 månader sen. Den är visserligen inte lika öm som den var första månaden men det gör fortfarande ont. Hon gissar på en spricka i näsbenet men i dagsläget gör de inget. Förhoppningsvis läker det av sig självt. Och det gisssar jag också på, eftersom det inte alls gör lika ont längre. För ett par veckor sen kunde jag knappast göra en min utan att det strålade åt alla håll & kanter. Dessutom har huvudvärken försvunnit.
Måste förresten bara berätta om vårt förra besök hos läkaren. Hon är rätt så rolig. Hon skulle "dammsuga" Antons öra men längst ut satt det fel munstycke så hon skulle byta. Men det satt så hårt så hon fick inte loss det & saxen var visst på villovägar. Då vänder hon sig till Marcus & undrar; Du har möjligtvis ingen kniv på dig? Va?!!!!!! Haha....nä vi brukar inte ha för vana att springa omkring med knivar på oss :-) Jag undrar om hon skulle ha ställt samma fråga om hon jobbat på någon annan ort :-)
Nä nu är det dags för blöjbyte - det känns på lång väg... Olina har förresten kommit på hur hon ska göra när hon ska ta sig ner för sängen eller soffan. Och hon har blivit riktigt säker på att ställa sig på huk & sen resa sig igen. Spenderar rätt mycket tid till att stå upprätt nu, så nu fattas det bara att hon ska våga fortsätta. Hon tar något steg, men så blir hon rädd & vill krypa istället. Men det kommer nog vilken dag som helst nu, såg hur hon kikade på de andra flickorna i hennes ålder när vi var på kyrkis häromdagen. Där trivdes hon för övrigt. Man riktigt såg hur roligt hon hade bland alla barn & alla leksaker. Stortjejerna hade bäddat åt dockorna (vilket är en favorit hos Olina nu) i övrigt gillar hon annars att trycka på knappar eller leka med Antons duplo. Så snart är hon lika duktig på att bygga som sina bröder! Anton bygger lego eller ritar hela dagarna - gubbar med skridskor, gungbrädor & så vill han lära sig att skriva bokstäverna i sitt namn.
E1W<1 <2q1 ( = en hälsning från Olina)
/Sandra
Iallafall fick Anton peniciilin & tog sista dosen i måndags. Så igår natt släckte jag lampan 23.30, vid 00.00 hör jag att Anton börjar vakna men ligger kvar i sängen för att se om han somnar om. Han pratar i sömnen en massa & jag ligger kvar fram till 00.30 innan jag kliver upp & går in till honom. Han är visst kissnödig, & vi skyndar oss på toaletten. Sen vill han sova hos oss så vi kryper ner i sängen. Väl där snurrar han runt som en galning, lägger sig ovanför mig (?!) tryckt upp mot väggen, pratar fortfarande i sömnen, skruvar på sig & tycker det är trångt. Vrider på sig & hamnar nästan utanför sängen för att helt plötsligt ligga som pippi. Med fötterna på kudden & huvudet under täcket. Då blir han arg & skriker; Jag ser ingenting! Tänd lampan mamma! Vänder på honom så han ligger "rätt". Han somnar om men pratar hela natten i sömnen; "Det är inget bra det här mamma - det blir inget bra", Oliver hoppade på mitt ben idag mamma - varför gjorde han så? OSv osv. Klockan 3 vaknar han igen & vill gå & kissa. Det är bara att kliva upp, funderade en stund på att väcka Marcus istället, men det kändes dumt eftersom han ska upp klockan 4. Somnar om, men vaknar av Marcus väckarklocka. Då vaknar Olina och vill ha välling... Marcus fixar en flaska så jag kan ligga kvar & somnar om. Men klockan 4.52 är de båda så vakna att de vill kliva upp. Bäddar framför TV´n istället men de vill inte se Tv, utan leka istället. Känner på Anton att han är varm & strax därefter börjar han klaga över öronvärk igen.
Jag är förvånansvärt pigg & sätter igång med att rensa bären som Marcus & barnen var ute & plockade på onsdagseftermiddagen. Anton har visserligen plockat fler svampar än bär med bärplockaren & Simon har fulla sin plockare med ris & löv, (varav en del skulle sparas!) men det går rätt fort ändå. Men jag erkänner att jag hellre plockar än rensar. Resterande bär tror jag att jag ska plocka rensade & klara, för endast 20 kronor litern ;-)
Olina somnar sittandes på golvet mitt i leken när klockan är 7.45. klockan 8.30 somnar Anton & jag börjar känna mig rätt sliten så jag kryper också upp i soffan. Hinner precis somna till när Olina vaknar igen. Så det blev ingen sömn för mig - det känns när kvällen kommer kan jag lova!
Får tid hos doktorn & där konstateras en ny öroninflammation alt. att den första inte läkt då trumhinnan fortfarande är perforerad. Passar på att fråga läkaren om min näsa som Anton råkade skalla för snart 2 månader sen. Den är visserligen inte lika öm som den var första månaden men det gör fortfarande ont. Hon gissar på en spricka i näsbenet men i dagsläget gör de inget. Förhoppningsvis läker det av sig självt. Och det gisssar jag också på, eftersom det inte alls gör lika ont längre. För ett par veckor sen kunde jag knappast göra en min utan att det strålade åt alla håll & kanter. Dessutom har huvudvärken försvunnit.
Måste förresten bara berätta om vårt förra besök hos läkaren. Hon är rätt så rolig. Hon skulle "dammsuga" Antons öra men längst ut satt det fel munstycke så hon skulle byta. Men det satt så hårt så hon fick inte loss det & saxen var visst på villovägar. Då vänder hon sig till Marcus & undrar; Du har möjligtvis ingen kniv på dig? Va?!!!!!! Haha....nä vi brukar inte ha för vana att springa omkring med knivar på oss :-) Jag undrar om hon skulle ha ställt samma fråga om hon jobbat på någon annan ort :-)
Nä nu är det dags för blöjbyte - det känns på lång väg... Olina har förresten kommit på hur hon ska göra när hon ska ta sig ner för sängen eller soffan. Och hon har blivit riktigt säker på att ställa sig på huk & sen resa sig igen. Spenderar rätt mycket tid till att stå upprätt nu, så nu fattas det bara att hon ska våga fortsätta. Hon tar något steg, men så blir hon rädd & vill krypa istället. Men det kommer nog vilken dag som helst nu, såg hur hon kikade på de andra flickorna i hennes ålder när vi var på kyrkis häromdagen. Där trivdes hon för övrigt. Man riktigt såg hur roligt hon hade bland alla barn & alla leksaker. Stortjejerna hade bäddat åt dockorna (vilket är en favorit hos Olina nu) i övrigt gillar hon annars att trycka på knappar eller leka med Antons duplo. Så snart är hon lika duktig på att bygga som sina bröder! Anton bygger lego eller ritar hela dagarna - gubbar med skridskor, gungbrädor & så vill han lära sig att skriva bokstäverna i sitt namn.
E1W<1 <2q1 ( = en hälsning från Olina)
/Sandra
Aldrig är man nöjd... eller?
Godmorgon allihopa!
Efter en hel dag ute igår (ja, det blev en picnic med korvgrillning) somnade Anton redan vid 18.00. Och som ni vet hur jag kämpar varje kväll för att få honom i säng kan ni förstå att jag var ganska så nöjd! Problemet var ju istället Olina, som också är lite av en piggelin på kvällarna men precis som sin bror en riktig sjusovare om morgnarna istället. Ser ju gärna att de lägger sig vid 19 och sover till 7, men oftast är det ju tidigast vid 21 de somnar och sen får man väcka dem nästföljande morgon. Olina somnade dock redan vid 19.30 & vi fick massor gjort här hemma, Simon var också i säng redan då, fast det är ju inte ovanligt. Han behöver den sömnen & går & lägger sig frivilligt. Men så vaknar Olina igen kl 21! Marcus har försökt börja komma i säng senast 21.30-22 eftersom han kliver upp redan 4. Men vem tror ni vaknar då? Jo såklart vaknar Anton och de små börjar busa. Trots släckta lampor röjer de järnet & ger inte upp förrän kl 23.15. Helt Ok tid för mig att somna på då min väckarklocka inte ringer förrän 6.30. (Trots att jag sett fram emot att få läsa en stund) Men idag blev det en tidig morgon.... 4.48 ville de små inte ligga längre trots tappra försök att få dem att somna om. Så det var bara att bita i det sura äpplet & kliva upp. Fast, kan Marcus så kan jag! Nu när man vaknat till så känns det inte helt fel ändå. Bara kaffet snart är färdigt! Och klaga kanske man inte får, vet ju att det finns fler som har det så här varje dag.... Och det här är trots allt min första tidiga morgon någonsin med barnen.... Och jag vidhåller; hellre att de lägger sig 18. Då har jag inga problem med att kliva upp tidigt. Så jag kanske inte ska vara missnöjd ändå....
Nä nu är det dags för kaffe, sen ska jag göra oss iordning så vi kan överraska dagis med att vara tidiga någon gång ;-)
Mys i soffan
Efter en hel dag ute igår (ja, det blev en picnic med korvgrillning) somnade Anton redan vid 18.00. Och som ni vet hur jag kämpar varje kväll för att få honom i säng kan ni förstå att jag var ganska så nöjd! Problemet var ju istället Olina, som också är lite av en piggelin på kvällarna men precis som sin bror en riktig sjusovare om morgnarna istället. Ser ju gärna att de lägger sig vid 19 och sover till 7, men oftast är det ju tidigast vid 21 de somnar och sen får man väcka dem nästföljande morgon. Olina somnade dock redan vid 19.30 & vi fick massor gjort här hemma, Simon var också i säng redan då, fast det är ju inte ovanligt. Han behöver den sömnen & går & lägger sig frivilligt. Men så vaknar Olina igen kl 21! Marcus har försökt börja komma i säng senast 21.30-22 eftersom han kliver upp redan 4. Men vem tror ni vaknar då? Jo såklart vaknar Anton och de små börjar busa. Trots släckta lampor röjer de järnet & ger inte upp förrän kl 23.15. Helt Ok tid för mig att somna på då min väckarklocka inte ringer förrän 6.30. (Trots att jag sett fram emot att få läsa en stund) Men idag blev det en tidig morgon.... 4.48 ville de små inte ligga längre trots tappra försök att få dem att somna om. Så det var bara att bita i det sura äpplet & kliva upp. Fast, kan Marcus så kan jag! Nu när man vaknat till så känns det inte helt fel ändå. Bara kaffet snart är färdigt! Och klaga kanske man inte får, vet ju att det finns fler som har det så här varje dag.... Och det här är trots allt min första tidiga morgon någonsin med barnen.... Och jag vidhåller; hellre att de lägger sig 18. Då har jag inga problem med att kliva upp tidigt. Så jag kanske inte ska vara missnöjd ändå....
Nä nu är det dags för kaffe, sen ska jag göra oss iordning så vi kan överraska dagis med att vara tidiga någon gång ;-)
Mys i soffan
Underbara helg!
Ännu en helg är till ända & det är nu dags att ta tag i allvaret på nytt. Men medans barnen fortfarande sover passar jag på att berätta hur vi haft det i helgen. Simon har tillbringat sin helg inne i stan medans vi övriga har fått vara hemma. Så i lördags när Marcus gick ut för att jobba lite i skogen tog jag med mig de små & åkte för att inhandla lördagsgodis nere "på byn". Det händer inte så ofta, för oftast om vi ska ha godis passar vi på att köpa det när vi ändå handlar tidigare under veckan så slipper vi åka 3,5 mil extra bara för det. Men nu hade vi även lite andra ärenden så då passade det bra. Anton bar stolt sin fina "Spiderman-plånbok" & var så duktig. Hjälpte mig att hämta varor & väntade snällt på att få gå iväg & välja. Först ville han ha en stor chokladbit som han kunde dela med pappa (?!) sen lite smågodis. In i bilen & iväg till dagis då det var vår tur för den sedvanliga helgstädningen. Först tänkte jag bara fixa tvätten så kunde vi åka ner allihopa senare för att fixa resten. Men barnen var så snälla att jag tänkte det var lika bra att fixa alltihopa på en gång. Fortfarande hade Anton inte tagit en endaste godisbit trots att han hade påsen i famnen. När jag sa att det var Ok, smakade han en & sen ville han spara tills han kommit hem så pappa kunde se vad han köpt! Barnen lekte för fullt & jag städade. Anton hjälpte till med dammsugningen & Olina var mest intresserad av skurvattnet. Aldrig har det nog gått så smidigt till som just den här helgen.
Väl hemma tog vi lite lunch, & sen dags för lite snickring. Även nu hjälpte Anton till att bära lite plattor, underhålla Olina som satt i vagnen & emellanåt en & annan sväng till sandlådan.
Som avslutning på dagen packade vi väskan med mat & varm o´boy & gick ner till "Klondyke" för att tillaga maten ute. På vägen hittade vi allt möjligt spännande. Svampar, myrstackar & grävmaskinen som står uppställd här i byn. Inte förrän 20.00 var vi hemma igen. Lite mys i soffan & sen somnade vi hela högen! Jag med barnen i sängen & Marcus som hällt upp 2 rödvinsglas & satt på en film i väntan på mig, hittade jag sovandes i soffan.
När jag frågade Anton igår kväll vad han allra helst skulle vilja göra i dag så blev svaret; "Jag vill till Klondyke!" Så kanske överraskar vi Simon med mellis ute idag!
Tänk att så lite kan betyda så mycket!
Nu har de små vaknat & det är dags att sätta igång igen!
Kram /Sandra
Väl hemma tog vi lite lunch, & sen dags för lite snickring. Även nu hjälpte Anton till att bära lite plattor, underhålla Olina som satt i vagnen & emellanåt en & annan sväng till sandlådan.
Som avslutning på dagen packade vi väskan med mat & varm o´boy & gick ner till "Klondyke" för att tillaga maten ute. På vägen hittade vi allt möjligt spännande. Svampar, myrstackar & grävmaskinen som står uppställd här i byn. Inte förrän 20.00 var vi hemma igen. Lite mys i soffan & sen somnade vi hela högen! Jag med barnen i sängen & Marcus som hällt upp 2 rödvinsglas & satt på en film i väntan på mig, hittade jag sovandes i soffan.
När jag frågade Anton igår kväll vad han allra helst skulle vilja göra i dag så blev svaret; "Jag vill till Klondyke!" Så kanske överraskar vi Simon med mellis ute idag!
Tänk att så lite kan betyda så mycket!
Nu har de små vaknat & det är dags att sätta igång igen!
Kram /Sandra
Ny mobil?
Min mobil har lagt av. Jag som tyckte jag nyss köpte en ny, är visserligen bra precis 2 år sen men för mig är det nytt. Fast det verkar inte som att mobiltelefoner håller så mycket längre än så. Eller så kanske det kan bero på mina barn... Olina har ibland fått tag på den & hon gillar att suga på den... Är de inte gjorda för det kanske? Den har ju varit dålig ett tag, men efter att hon dreglat i den har den blivit alldeles "kajko". Den stänger av sig själv, står & blinkar, tar inte laddning, står att jag inte har ett SIM-kort ... u name it! Så det kanske är dags för en ny... Men vilken ska man ha???? Vill ha en Sony-Ericsson, & har hittat några som skulle kunna duga. Men jag vill ha ALLA funktioner! Varför kan man inte få komponera ihop sin egna mobil? Snygg design, snygg färg, bra kamera, bra med minne, gps (Onödigt?) samt Mp3. Och varför inte messenger? (fast det kanske alla mobiler har eller?) Är ju själv inte så teknisk så det måste såklart vara en lättsam telefon också.... Har försökt surfa runt lite grann idag, men med två små barn hemma är det alldeles hopplöst att försöka. Har suttit här en timma nu, men ändå inte blivit klokare. Anton vill rita men pennorna är fel, Olina har stängt av datorn i 2 omgångar (konstigt att även datorn verkar helt paj eller?) Nu ger jag upp & ska ta & göra det jag egentligen skulle göra idag. Nämligen städa & tvätta samt roa mina barn. Sen kommer Hanna & Wille på besök. Japp, nu är det slagsmål i köket så får nog surfa ikväll istället.... Om bara Anton somnar i tid någon endaste gång!
Vet ni förresten någon mobil som skulle passa så hojta gärna till!
Tjingeling!
Vet ni förresten någon mobil som skulle passa så hojta gärna till!
Tjingeling!
Dags för uppdatering kanske...!
Det är nu 2 månader och 2 veckor sedan jag senast var här och skrev... till och med sen jag senast loggade in. Inte på datorn dock, men här. Kanske är det iallafall någon som har lust att veta vad vi gjort i sommar?!
Här kommer så en liten uppdatering.
Vi har båda varit lediga i 8 hela veckor. Underbart skönt. När första veckan kommer så ser man liksom ingen ände på ledigheten, man är ledig för alltid känns det som... När sen "alla andra" går tillbaka på jobb efter kanske 3,4 eller rentav 5 veckors ledighet - ja då har vi flera veckor kvar! Men tiden rinner alltför snabbt iväg och helt plötsligt är den långa sommaren slut och det är höst igen! Ganske skönt det med, och det är ju bara 40 veckor kvar nu så kan vi ha långsemester igen ;-)
Iallafall släppte jag allt jag hade och har BARA varit ledig. Inga krav eller måsten, utan tagit dagen som den kommit. Har det varit sol har stranden varit ett lämpligt utflyktsmål. Har det regnat har vi snickrat med något inomhus. (nåja... iallafall var väl tanken den...) Pojkarna har varit hos mormor & morfar i två omgångar - det behövs få lite egentid då & då för orka. Dessutom hinner man så mycket mer när man inte har barnen att tänka på. Olina är ännu så lugn att hon fått vara hemma, det känns ändå nästan som att vara helt barnfri.
Man glömmer fort vad som blivit gjort så det är nog bättre jag bjuder på lite bilder från sommaren istället, så får ni själv se.
Annars har allt gått i en rasande fart på slutet. Olina har hunnit fylla 1 år, igår. Hon började krypa i början på sommaren & står nu stadigt och går om man håller längst ut på en leksak. Släpper man den vill hon dock inte gå... Lite skillnad mot för storebror som var väldigt tidig fysisk, men jag är bara nöjd att hon inte varit lika snabb. Han var liksom inte bebis så länge, och det har ju hon verkligen fått vara. Fast nu har ju Tildas lillebror kommit, 1 vecka gammal imorgon så vi får väl se hur mycket Olina växer när vi träffar honom för första gången :-)
Olina har ju inte riktigt velat äta annat än min bröstmjölk, men det har kommit igång väldigt bra nu och jag ammar allt mer sällan. Hon blev ju helammad i 10,5 månader! Konstigt nog följde hon sin kurva iallafall så det var nog ingen brist på näring i den mjölken heller, trots att man brukar säga att man behöver extra efter 6 månader. Har därmed börjat jobba så smått, och har nu överlämnat ansvaret för barnen på Marcus i 2 hela nätter! Första natten sov jag inte alls bra, då jag bara var orolig för hur det skulle gå. Hon hade gråtit en hel del, men när hon insåg att hur mycket hon än skulle gråta så skulle det inte finnas ett bröst i närheten så tog hon tillslut flaskan och nu kan tom jag mata hennes med flaska!
Andra natten var jag mer lugn & jag ringde Susanne. (Skulle jobba 9-18 lördag och söndag så det kändes onödigt att åka 20 mil extra) Hon & Madde skulle ut, på Plaza, så jag följde med. Sist jag var ut på krogen var oktober 2006 så det var nog dags! Hade väldigt trevligt och fick många fina komplimanger så jag kan nog tänka mig att göra om det hela, snart! :-)
För att inte bara vara kvar hemma hela sommaren skulle det även bli "riktig" semester & en liten tripp norrut blev det. När vädret inte var det bästa började längtan efter varmare breddgrader göra sig påmind så vi kikade runt efter en billig resa, men vi tyckte priserna var lite för höga för vår ekonomi så vi återgick till ursprungsplanen & packade bilen för att hälsa på Anna & Mattias i Boden. Tur de flyttat lite längre söderut, så vi slappp åka ända till Kiruna :-) De bodde i ett väldigt trevligt område & lägenheten/radhuset var otroligt fint & hemtrevligt. Sen har ju Anna en väldigt fin ordning på allt så jag kände nästan att jag kunde tänka mig att flytta in i deras gästrum ;-) Sån ordning vill jag ha det hemma!
Bilresandet gick över förväntan, men det kanske berodde på att jag for iväg & köpte 2 DVD-spelare som barnen kunde roa sig med. Olina sa inte ett ljud, utan var nöjd där hon satt. Hon roade sig med lite pekböcker & gosedjur. "Snällare" unge kan nog inte finnas. Visst är de andra två snälla, men vart vi än kommer får vi alltid någon kommentar över att Olina alltid är så glad - och det är hon verkligen. Ett riktigt litet solsken som skrattar åt allt. Så visst fick hon ett passande namn, då prästen på hennes dop upplyste oss om att Olina är ett afrikanskt (?) ord som betyder glädje!
Efter några dagar i Boden åkte vi vidare mot Piteå havsbad. Hade tänkt bo i tält, både för att spara pengar och för att det är rätt så mysigt. Laga maten på trangiakök osv. Men både jag & Marcus började känna oss lite förkylda & de varnade för frost så helt plötsligt kändes det inte så lockande att sätta upp tältet i snålblåsten. Därför bokade vi in oss två nätter på hotell istället. Lite dyrare men det var det värt. Kan inte säga att jag är så imponerad av Piteå annars, men det var kul att göra något annat & att få se lite mer av norrland. Kommer dock troligtvis inte åka tillbaka... jo, till Anna & Mattias vill jag gärna tillbaka, men inte semestra i norrland. Åker mycket hellre på charter. Då har man liksom allt serverat. Lyckligtvis känner Marcus likadant så nu blir det till att spara pengar så vi kan fara inom en snar framtid. Kikade på resor över jul men får se... Över 100´000 för hela familjen för att åka till Thailand! Bättre priser var det dock till Teneriffa då vi kunde komma undan med 20´000. Fast jag vill ha riktig hetta, och frågan är om det blir så varmt på Teneriffa. Visst är det skönt med 20-25 grader, men jag trivs bättre i 35 :-)
Annars lät en yogaresa med Hanna rätt lockande också....
Annat som står på almenackan här i höst är ett fotouppdrag i Stekenjock. Kan nog bli intressant & roligt. Sen ska vi öppna vår nya lokal här i Kälarne, återkommer med mer info nästa vecka då vi fått veta lite mer. Det ser jag också fram emot!
So long! (förhoppningsvis med bättre uppdatering än hittills)
/Sandra
Här kommer så en liten uppdatering.
Vi har båda varit lediga i 8 hela veckor. Underbart skönt. När första veckan kommer så ser man liksom ingen ände på ledigheten, man är ledig för alltid känns det som... När sen "alla andra" går tillbaka på jobb efter kanske 3,4 eller rentav 5 veckors ledighet - ja då har vi flera veckor kvar! Men tiden rinner alltför snabbt iväg och helt plötsligt är den långa sommaren slut och det är höst igen! Ganske skönt det med, och det är ju bara 40 veckor kvar nu så kan vi ha långsemester igen ;-)
Iallafall släppte jag allt jag hade och har BARA varit ledig. Inga krav eller måsten, utan tagit dagen som den kommit. Har det varit sol har stranden varit ett lämpligt utflyktsmål. Har det regnat har vi snickrat med något inomhus. (nåja... iallafall var väl tanken den...) Pojkarna har varit hos mormor & morfar i två omgångar - det behövs få lite egentid då & då för orka. Dessutom hinner man så mycket mer när man inte har barnen att tänka på. Olina är ännu så lugn att hon fått vara hemma, det känns ändå nästan som att vara helt barnfri.
Man glömmer fort vad som blivit gjort så det är nog bättre jag bjuder på lite bilder från sommaren istället, så får ni själv se.
Annars har allt gått i en rasande fart på slutet. Olina har hunnit fylla 1 år, igår. Hon började krypa i början på sommaren & står nu stadigt och går om man håller längst ut på en leksak. Släpper man den vill hon dock inte gå... Lite skillnad mot för storebror som var väldigt tidig fysisk, men jag är bara nöjd att hon inte varit lika snabb. Han var liksom inte bebis så länge, och det har ju hon verkligen fått vara. Fast nu har ju Tildas lillebror kommit, 1 vecka gammal imorgon så vi får väl se hur mycket Olina växer när vi träffar honom för första gången :-)
Olina har ju inte riktigt velat äta annat än min bröstmjölk, men det har kommit igång väldigt bra nu och jag ammar allt mer sällan. Hon blev ju helammad i 10,5 månader! Konstigt nog följde hon sin kurva iallafall så det var nog ingen brist på näring i den mjölken heller, trots att man brukar säga att man behöver extra efter 6 månader. Har därmed börjat jobba så smått, och har nu överlämnat ansvaret för barnen på Marcus i 2 hela nätter! Första natten sov jag inte alls bra, då jag bara var orolig för hur det skulle gå. Hon hade gråtit en hel del, men när hon insåg att hur mycket hon än skulle gråta så skulle det inte finnas ett bröst i närheten så tog hon tillslut flaskan och nu kan tom jag mata hennes med flaska!
Andra natten var jag mer lugn & jag ringde Susanne. (Skulle jobba 9-18 lördag och söndag så det kändes onödigt att åka 20 mil extra) Hon & Madde skulle ut, på Plaza, så jag följde med. Sist jag var ut på krogen var oktober 2006 så det var nog dags! Hade väldigt trevligt och fick många fina komplimanger så jag kan nog tänka mig att göra om det hela, snart! :-)
För att inte bara vara kvar hemma hela sommaren skulle det även bli "riktig" semester & en liten tripp norrut blev det. När vädret inte var det bästa började längtan efter varmare breddgrader göra sig påmind så vi kikade runt efter en billig resa, men vi tyckte priserna var lite för höga för vår ekonomi så vi återgick till ursprungsplanen & packade bilen för att hälsa på Anna & Mattias i Boden. Tur de flyttat lite längre söderut, så vi slappp åka ända till Kiruna :-) De bodde i ett väldigt trevligt område & lägenheten/radhuset var otroligt fint & hemtrevligt. Sen har ju Anna en väldigt fin ordning på allt så jag kände nästan att jag kunde tänka mig att flytta in i deras gästrum ;-) Sån ordning vill jag ha det hemma!
Bilresandet gick över förväntan, men det kanske berodde på att jag for iväg & köpte 2 DVD-spelare som barnen kunde roa sig med. Olina sa inte ett ljud, utan var nöjd där hon satt. Hon roade sig med lite pekböcker & gosedjur. "Snällare" unge kan nog inte finnas. Visst är de andra två snälla, men vart vi än kommer får vi alltid någon kommentar över att Olina alltid är så glad - och det är hon verkligen. Ett riktigt litet solsken som skrattar åt allt. Så visst fick hon ett passande namn, då prästen på hennes dop upplyste oss om att Olina är ett afrikanskt (?) ord som betyder glädje!
Efter några dagar i Boden åkte vi vidare mot Piteå havsbad. Hade tänkt bo i tält, både för att spara pengar och för att det är rätt så mysigt. Laga maten på trangiakök osv. Men både jag & Marcus började känna oss lite förkylda & de varnade för frost så helt plötsligt kändes det inte så lockande att sätta upp tältet i snålblåsten. Därför bokade vi in oss två nätter på hotell istället. Lite dyrare men det var det värt. Kan inte säga att jag är så imponerad av Piteå annars, men det var kul att göra något annat & att få se lite mer av norrland. Kommer dock troligtvis inte åka tillbaka... jo, till Anna & Mattias vill jag gärna tillbaka, men inte semestra i norrland. Åker mycket hellre på charter. Då har man liksom allt serverat. Lyckligtvis känner Marcus likadant så nu blir det till att spara pengar så vi kan fara inom en snar framtid. Kikade på resor över jul men får se... Över 100´000 för hela familjen för att åka till Thailand! Bättre priser var det dock till Teneriffa då vi kunde komma undan med 20´000. Fast jag vill ha riktig hetta, och frågan är om det blir så varmt på Teneriffa. Visst är det skönt med 20-25 grader, men jag trivs bättre i 35 :-)
Annars lät en yogaresa med Hanna rätt lockande också....
Annat som står på almenackan här i höst är ett fotouppdrag i Stekenjock. Kan nog bli intressant & roligt. Sen ska vi öppna vår nya lokal här i Kälarne, återkommer med mer info nästa vecka då vi fått veta lite mer. Det ser jag också fram emot!
So long! (förhoppningsvis med bättre uppdatering än hittills)
/Sandra
