Aldrig är man nöjd... eller?

Godmorgon allihopa!
 
Efter en hel dag ute igår (ja, det blev en picnic med korvgrillning) somnade Anton redan vid 18.00. Och som ni vet hur jag kämpar varje kväll för att få honom i säng kan ni förstå att jag var ganska så nöjd! Problemet var ju istället Olina, som också är lite av en piggelin på kvällarna men precis som sin bror en riktig sjusovare om morgnarna istället. Ser ju gärna att de lägger sig vid 19 och sover till 7, men oftast är det ju tidigast vid 21 de somnar och sen får man väcka dem nästföljande morgon. Olina somnade dock redan vid 19.30 & vi fick massor gjort här hemma, Simon var också i säng redan då, fast det är ju inte ovanligt. Han behöver den sömnen & går & lägger sig frivilligt. Men så vaknar Olina igen kl 21! Marcus har försökt börja komma i säng senast 21.30-22 eftersom han kliver upp redan 4. Men vem tror ni vaknar då? Jo såklart vaknar Anton och de små börjar busa. Trots släckta lampor röjer de järnet & ger inte upp förrän kl 23.15. Helt Ok tid för mig att somna på då min väckarklocka inte ringer förrän 6.30. (Trots att jag sett fram emot att få läsa en stund) Men idag blev det en tidig morgon.... 4.48 ville de små inte ligga längre trots tappra försök att få dem att somna om. Så det var bara att bita i det sura äpplet & kliva upp. Fast, kan Marcus så kan jag! Nu när man vaknat till så känns det inte helt fel ändå. Bara kaffet snart är färdigt! Och klaga kanske man inte får, vet ju att det finns fler som har det så här varje dag.... Och det här är trots allt min första tidiga morgon någonsin med barnen.... Och jag vidhåller; hellre att de lägger sig 18. Då har jag inga problem med att kliva upp tidigt. Så jag kanske inte ska vara missnöjd ändå....

Nä nu är det dags för kaffe, sen ska jag göra oss iordning så vi kan överraska dagis med att vara tidiga någon gång ;-)

Mys i soffan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0