Vilken (oturs)dag!
Här hade jag tänkt uppdatera lite vad som hänt de senaste veckorna; vår tomatplantering, vår helg i Stockholm och mycket annat. Men får nog börja med att berätta om vår gårdag så får vi s hur mycket tid det blir över sen...
Som jag skrev tidigare så fick ju Anton en rejäl fläskläpp för ett tag sen & den har gett med sig. Har inte tänkt så mycket mer på det förrän jag i måndags upptäckte att hans två framtänder blivit bruna/svarta. Ringde tandläkaren & fick en tid igår morse. Vi som har problem att komma iväg i tid till dagis klockan 9 skulle helt plötsligt vara i tid till tandläkren kl 8.15! Det var bara att klä på två sovande barn & lägga dem i bilen, men i tid kom vi! (men det var på minuten också)
Tandläkaren kunde inte göra så mycket mer än att journalföra skadan OM de permanenta tänderna också blivit skadade. Men det är något vi får vänta sisådär 4 år på att se. Ringde iallafall till försäkringsbolaget för att anmäla ett olycksfall.
Åkte sedan iväg till kyrkis & deras årliga avslutning. Dit är vi ju heller aldrig i tid om vi ens tagit oss dit. Igår var vi dock där 45 minuter innan de öppnar så efter att Anton fått lite frukost hjälpte vi till med ballongblåsning & kalaspyntning. Hade det riktigt trevligt, var 58 personer där! Barnen fick titta i "skattkammaren" & prova kronor. De såg ut som kungar & prinsessor allihopa. Alla barnen fick även spela på den stora orgeln - det var populärt!
Efter mat & efterätt i form av glass åkte vi hemåt för att städa. Simon skulla ha med sig Adam hem efter skolan. Han var så glad när han gick på morgonen, för det är inte så ofta det händer att någon följer med efter skolan. Det har alltid varit något som hänt när de bestämt sig för att leka. Tex. någon har blivit sjuk etc. Jag hade lovat att koka jordgubbskräm & de ville ha "Majas fisk" till middag. Innan vi satte igång att städa tänkte jag ta mig en kopp kaffe, Olina sov & Anton lyssnade på musik & dansade. Medans kaffet kokade började jag läsa en tidning vid matbordet, hörde hur perkulatorn brusade & blev färdig. Tänkte bara läsa färdigt artikeln så skulle jag hälla upp kaffet på termos. Hade kokat nästan 8 koppar, för då skulle det räcka ett tag även om jag var själv. Då får jag se hur Anton försöker flytta på perkulatorn för att komma åt CD-spelaren. Hinner bara resa på mig & säga att han inte får röra den innan allt välter & hett kaffe töms ut på golvet där han står! Anton skriker men som tur är är det bara på benen & fötterna det kommit & inte i ansiktet. Springer iväg med honom till duschen & börjar fundera över om jag kanske ska ringa någonstans. Kaffe kan väl inte göra så stor skada när man har kläder på sig? eller? Ska jag ringa mamma & be om råd? Eller sjukvårdsrådgivningen? Hälsocentralens telefontid börjar ju snart också.... Tog ju av Anton strumporna på en gång, vet att man inte ska ta av kläderna men det var något som bara gick av farten. Nu när han står i duschen ser jag ju hur huden börjat fara. Ringer 112 & berättar vad som hänt. Han säger åt mig att fortsätta med duschen & att ambulansen är på väg. De 30 minuter det tar för ambulansen att komma känns långa när Anton gråter. Får inte tag på Marcus som är på väg till jobbet, men dagis svarar & ska ringa till skolan så Simon & Adam kan hoppa av där, de ringer även till Adams mamma. Får tag på mamma som ska försöka få tag på Marcus så kan jag koncentrera mig på Anton istället. Det tar sin lilla stund att komma till stan & sjukhuset, & sjuksköterskan som tar emot oss känns inte vidare trevlig. Hon säger att hon vet ingenting, vet inte alls vart vi ska . Men det ordnar ambulanspersonalen. Vi får ett akutrum med massor av barnleksaker & då har Anton helt plötsligt inte tid att ha ont längre. Det är polismotorcyklar, böcker, bilar & fina bilder på väggarna. Sjuksköterskan som tog emot oss kommer in & berättar att det är akutkirurgen som ska ta hand om oss men de har så fullt upp så det tar nog tid innan de har tid med oss. Låter som om det skulle kunna bli nästa vecka ungefär. Ringer mamma för att be henne åka iväg & köpa nya byxor & kalsonger till Anton. Marcus är på väg in & då kommer även läkaren. Vi har hunnit vara inne på sjukhuset i lite mer än en timme redan. Läkaren undrar när det hände & jag säger att det var strax före 13.30. Han blir nästan upprörd över att det gått så lång tid redan! Förklarar att vi bor ju en bit från stan så bara att vänta på ambulans & ta sig in till sjukhuset tog nog mer än 1,5 h. Han säger inte så mycket mer om det men det märks att det var inte det han tänkte på, utan det var tiden vi fått vänta på sjukhuset som gjort honom irriterad. Han berömmer oss för att vi ställde oss i duschen på en gång & att vi stog där så länge. Säger att det är avgörande när sånt här händer för hur stora skadorna blir, de kan heller inte göra så mycket mer i det här skedet eftersom vi redan kylt så bra. Så vi får avgöra själva om vi vill stanna eller fara hem & återkomma senare i veckan. Vi väljer att fara hem & Anton får nya bandage på fötterna. Mormor & morfar kommer med nya snygga "fotbollskalsonger" & byxor. Min stackars lilla kille. När vi låg där inne på akutrummet bad han mig om ursäkt för att han rört kaffepannan. "Det var inte meningen mamma, jag ville bara lyssna på musik". Åhh lilla gubben!
Får se vad de säger på fredag när vi ska dit på koll igen. Men ett är då säkert och det är att hans nya fina skor kommer inte bli använda på ett tag!
Som om det inte vore nog på denna dag så får vi dessutom problem med bilen på vägen hem! Har precis hämtat upp Simon som fick följa med Adam hem istället. Pojkarna kommer på att de är kissnödiga så vi ska stanna vid vägrenen. Då lägger bilen av. Jag kan absolut ingenting om bilar, men jag tror att det var kamremmet som gått av? Eller nåt i den stilen... Vi får iallafall ringa grannen Ulf som kommer & bogserar oss hem . Tur att det bara var 13 km hem iallafall :-)
Stort tack till honom även för att han gick ner för att låsa vår dörr, något jag struntade i när vi for iväg med ambulansen. Han såg även förödelsen i köket & var så snäll & tog sig tid till att torka upp allt kaffespill! Det var skönt att få komma hem & slippa sånt, utan bara kunna sätta sig i soffan & mysa istället.
Får se om det kommer något gott ur det här. När Anton slog tänderna så slutade han tvärt med napp så det var ju faktiskt rätt positivt!
Vad gäller Simon så är det nu bestämt att Adam kommer på fredag istället, så det är bara att hoppas att de planena inte kullkastas av något oförutsett igen!
Nu ska jag gå & passa upp min son som sitter i soffan & ser på TV.
Återkommer med bilder från Stockholm senare!
Anton med sin nya nalle, "Ambjörn" som han fick i ambulansen
/Sandra
Som jag skrev tidigare så fick ju Anton en rejäl fläskläpp för ett tag sen & den har gett med sig. Har inte tänkt så mycket mer på det förrän jag i måndags upptäckte att hans två framtänder blivit bruna/svarta. Ringde tandläkaren & fick en tid igår morse. Vi som har problem att komma iväg i tid till dagis klockan 9 skulle helt plötsligt vara i tid till tandläkren kl 8.15! Det var bara att klä på två sovande barn & lägga dem i bilen, men i tid kom vi! (men det var på minuten också)
Tandläkaren kunde inte göra så mycket mer än att journalföra skadan OM de permanenta tänderna också blivit skadade. Men det är något vi får vänta sisådär 4 år på att se. Ringde iallafall till försäkringsbolaget för att anmäla ett olycksfall.
Åkte sedan iväg till kyrkis & deras årliga avslutning. Dit är vi ju heller aldrig i tid om vi ens tagit oss dit. Igår var vi dock där 45 minuter innan de öppnar så efter att Anton fått lite frukost hjälpte vi till med ballongblåsning & kalaspyntning. Hade det riktigt trevligt, var 58 personer där! Barnen fick titta i "skattkammaren" & prova kronor. De såg ut som kungar & prinsessor allihopa. Alla barnen fick även spela på den stora orgeln - det var populärt!
Efter mat & efterätt i form av glass åkte vi hemåt för att städa. Simon skulla ha med sig Adam hem efter skolan. Han var så glad när han gick på morgonen, för det är inte så ofta det händer att någon följer med efter skolan. Det har alltid varit något som hänt när de bestämt sig för att leka. Tex. någon har blivit sjuk etc. Jag hade lovat att koka jordgubbskräm & de ville ha "Majas fisk" till middag. Innan vi satte igång att städa tänkte jag ta mig en kopp kaffe, Olina sov & Anton lyssnade på musik & dansade. Medans kaffet kokade började jag läsa en tidning vid matbordet, hörde hur perkulatorn brusade & blev färdig. Tänkte bara läsa färdigt artikeln så skulle jag hälla upp kaffet på termos. Hade kokat nästan 8 koppar, för då skulle det räcka ett tag även om jag var själv. Då får jag se hur Anton försöker flytta på perkulatorn för att komma åt CD-spelaren. Hinner bara resa på mig & säga att han inte får röra den innan allt välter & hett kaffe töms ut på golvet där han står! Anton skriker men som tur är är det bara på benen & fötterna det kommit & inte i ansiktet. Springer iväg med honom till duschen & börjar fundera över om jag kanske ska ringa någonstans. Kaffe kan väl inte göra så stor skada när man har kläder på sig? eller? Ska jag ringa mamma & be om råd? Eller sjukvårdsrådgivningen? Hälsocentralens telefontid börjar ju snart också.... Tog ju av Anton strumporna på en gång, vet att man inte ska ta av kläderna men det var något som bara gick av farten. Nu när han står i duschen ser jag ju hur huden börjat fara. Ringer 112 & berättar vad som hänt. Han säger åt mig att fortsätta med duschen & att ambulansen är på väg. De 30 minuter det tar för ambulansen att komma känns långa när Anton gråter. Får inte tag på Marcus som är på väg till jobbet, men dagis svarar & ska ringa till skolan så Simon & Adam kan hoppa av där, de ringer även till Adams mamma. Får tag på mamma som ska försöka få tag på Marcus så kan jag koncentrera mig på Anton istället. Det tar sin lilla stund att komma till stan & sjukhuset, & sjuksköterskan som tar emot oss känns inte vidare trevlig. Hon säger att hon vet ingenting, vet inte alls vart vi ska . Men det ordnar ambulanspersonalen. Vi får ett akutrum med massor av barnleksaker & då har Anton helt plötsligt inte tid att ha ont längre. Det är polismotorcyklar, böcker, bilar & fina bilder på väggarna. Sjuksköterskan som tog emot oss kommer in & berättar att det är akutkirurgen som ska ta hand om oss men de har så fullt upp så det tar nog tid innan de har tid med oss. Låter som om det skulle kunna bli nästa vecka ungefär. Ringer mamma för att be henne åka iväg & köpa nya byxor & kalsonger till Anton. Marcus är på väg in & då kommer även läkaren. Vi har hunnit vara inne på sjukhuset i lite mer än en timme redan. Läkaren undrar när det hände & jag säger att det var strax före 13.30. Han blir nästan upprörd över att det gått så lång tid redan! Förklarar att vi bor ju en bit från stan så bara att vänta på ambulans & ta sig in till sjukhuset tog nog mer än 1,5 h. Han säger inte så mycket mer om det men det märks att det var inte det han tänkte på, utan det var tiden vi fått vänta på sjukhuset som gjort honom irriterad. Han berömmer oss för att vi ställde oss i duschen på en gång & att vi stog där så länge. Säger att det är avgörande när sånt här händer för hur stora skadorna blir, de kan heller inte göra så mycket mer i det här skedet eftersom vi redan kylt så bra. Så vi får avgöra själva om vi vill stanna eller fara hem & återkomma senare i veckan. Vi väljer att fara hem & Anton får nya bandage på fötterna. Mormor & morfar kommer med nya snygga "fotbollskalsonger" & byxor. Min stackars lilla kille. När vi låg där inne på akutrummet bad han mig om ursäkt för att han rört kaffepannan. "Det var inte meningen mamma, jag ville bara lyssna på musik". Åhh lilla gubben!
Får se vad de säger på fredag när vi ska dit på koll igen. Men ett är då säkert och det är att hans nya fina skor kommer inte bli använda på ett tag!
Som om det inte vore nog på denna dag så får vi dessutom problem med bilen på vägen hem! Har precis hämtat upp Simon som fick följa med Adam hem istället. Pojkarna kommer på att de är kissnödiga så vi ska stanna vid vägrenen. Då lägger bilen av. Jag kan absolut ingenting om bilar, men jag tror att det var kamremmet som gått av? Eller nåt i den stilen... Vi får iallafall ringa grannen Ulf som kommer & bogserar oss hem . Tur att det bara var 13 km hem iallafall :-)
Stort tack till honom även för att han gick ner för att låsa vår dörr, något jag struntade i när vi for iväg med ambulansen. Han såg även förödelsen i köket & var så snäll & tog sig tid till att torka upp allt kaffespill! Det var skönt att få komma hem & slippa sånt, utan bara kunna sätta sig i soffan & mysa istället.
Får se om det kommer något gott ur det här. När Anton slog tänderna så slutade han tvärt med napp så det var ju faktiskt rätt positivt!
Vad gäller Simon så är det nu bestämt att Adam kommer på fredag istället, så det är bara att hoppas att de planena inte kullkastas av något oförutsett igen!
Nu ska jag gå & passa upp min son som sitter i soffan & ser på TV.
Återkommer med bilder från Stockholm senare!
Anton med sin nya nalle, "Ambjörn" som han fick i ambulansen
/Sandra
Kommentarer
Postat av: Sofia
Men herregud! Tänk att ni ska vara med om det mesta. Stackars Anton - nu är det slut på oturen för hans del. Än en gång en eloge till dig för att du är så stark och finner dig i akuta situationer. Du är otroligt bra mamma Sandra!
Kram Sofia
Postat av: Sandra
Åhh tack Sofia! Nu blev jag glad :-) Nästan lite tårögd.... Du ska se att snart har du vant dig vid att vara mamma du med & lilla Albert har en mamma som också reder sig bra :-) Fast får ju hoppas att han inte råkar ut för alltför stora blessyrer förstås...
Trackback
